Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANTEGNAS ÄNGEL.
dylika förklaringar; men hvar annars har jag kunnat
träffa dig allena? Och kärleken, Mirjam, kallar hellre
till vittnen femtio döda än en enda lefvande.
- Men nu, låtom oss gå; man kunde sakna oss.
- Först måste du säga mig detsamma som
jag sagt dig.
- Det går omkring i mitt hufvud, Filippos; jag vet
icke, hvad du sagt mig.
- Vet icke? Otacksammaste bland alla Saras
svartögda döttrar! Så hör då än en gång, och tio
gånger, och tusen gånger: jag älskar dig.
- Det är ej sant.
- Ej sant. Och det skulle Mirjam säga!
- Mirjams tunga åtminstone. Om mellan oss funnes
ett ömsesidigt kärleksband, hur är det väl möjligt,
att du först nu skulle hafva funnit Mirjam, Mirjam
som i tretton år - nej, jag säger ingenting mer.
- Tala, Mirjam, dina ord äro hviskningar från den
saliges värld. I tretton år?
- Ja, Filippos, jag vill vara svag en gång.
I tretton år har Mirjam burit den hedniske
ynglingens bild i sitt hjärta; allt sedan hon
såg honom på tempelgården däruppe räcka kryckan åt den
kullfallne krympling, som nyss förut hånat honom.
Den bilden tog en plats i Mirjams själ; och när
Mirjam växte, då växte äfven han, så att när Mirjam
blifvit en jungfru, och juda söner började
söka hennes hand, då fanns i hennes själ ej en vrå,
öfver hvilken icke föll skuggan af denna bild.
- Skuggan? Hvarför icke ljuset?
- Emedan, Filippos, bilden icke var
själflysande, utan blott lyste i den purpurglöd,
som kastades däröfver från elden i Mirjams hjärta.
- Hvad du är skön!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
