- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
142

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142 MANTEGNAS
ÄNGEL.

- Men en bild var du, Filippos. Jag förnam det då,
när jag nästa gång såg dig.

- Hvad du är skön, Mirjam!

- När du från Aten återvände till
Jerusalem, en tjuguårig yngling. Du gjorde
med några andra helleniska ynglingar ett besök
i en synagoga. Då såg jag dig från läktaren.
Våra ögon tror jag möttes en gång, trots den slöja
jag bar.

- Nej, Mirjam, jag skulle hafva känt den
ljufva svedan af dina ögons pilar. Dessa ögon,
skulle jag icke känna dem bland tusenden? Jag såg
dig ej.

- Just därför var du en bild och död för
mig. Solrosen känner, när den glödande strålen träffar
henne, och då vänder hon sitt öppna anlete dit för
att rätt uppfånga honom. Jag räknar ej för
lefvande den, som icke ens äger solrosens rörlighet.

- Däri gör du rätt, du mina ögons sol.
Och därför är jag den solros, som hela dagen
vrider sin hjässa för att fånga den rosenfärgade
strålen. Vid Zevs! Jag skulle kunna vrida
nacken af mig för din skull, du Abrahams dotter! Du
är skön, Mirjam, skön såsom himmelens sol, skön
såsom Afrodite, när hon uppstod ur hafvets
moderssköte, kringplaskad af Kupidoner. O,
jag känner dess pärlestänk öfver mitt bröst,
såsom den törstande jorden himmelens dagg.

- Nej, I hellener! hon är för sval, eder gudavärld,
och så är ock den känslovärld, i hvars djup hon
speglar sig. Kärleken hos en Abrahams dotter
är icke född ur det svala hafvet och stänker intet
skum omkring sig. Han är ett himlabarn och
af eld. Som himmelens ljungeld faller han
in i själen och tänder en brand, outsläcklig,
som lågan på altaret däruppe i templet.
Sin eldnatur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free