- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
154

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154 MANTEGNAS
ÄNGEL.

lugn. Ja, det är han, Filippos har sett honom förut
bland Galileens berg. Filippos har i sin ungdom älskat
denna blick. Skall han nu icke kunna göra något för
honom, som en gång räddat hans lif? Han vill rusa
fram, obeväpnad som han är, men en krigsknekt sätter
sitt spjut för hans bröst. Den nazarenske profeten ser
på honom, och för denna blick lägga sig på en gång
alla vredens vågor till ro i hans själ. I detsamma
hör han honom säga till de gråtande kvinnorna: »I,
Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig, utan gråter
öfver eder själfva och öfver edra barn!» -Filippos
känner, att han säger sant: här är ingenting hos
denne man att gråta öfver. Det är en konung, som
sätter foten på trappan till sin tron. Hell dig,
mitt hjärtas konung, jag böjer knä för dig: det
har fallit såsom fjäll af mina ögon och jag ser,
ser midt igenom höljet af den marterade gestalten en
bild af oförgänglig härlighet. Jag börjar förstå dig,
Mirjam. Att så som han gå till döden, det är att med
ett enda drag sönderslita förlåten till en evig och
orygglig skönhetsvärld, den värld, om hvilken Platon
drömde, och hvars härlighet Israels siare i profetisk
hänryckning göto som ett paradisiskt skimmer kring
den bådade Messias’ tron.

Dagen af den 14:de Nisan blef het och kvalmig
i en för denna årstid ovanlig grad. Solen stod
redan midt på himmelen, när Filippos återvände från
förmiddagens vandring, hvilken han genom staden hade
utsträckt till Oljobergets oliveskogar. Han hade
där sökt och funnit en efter morgonens uppskakande
tilldragelser välbehöflig ensamhet. Hans första tanke
hade visserligen varit att följa det sorgliga tåg,
som mött honom i närheten af Betlehemsporten, men
vid en af gatans böjningar hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free