Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANTEGNAS ÄNGEL. 155
folkströmmen pressat honom in på en sidogata; och då
afståndet en gång för hans öra döfvat de blodtörstiges
skrän, hade han också helt och hållet förlorat lusten
att höra det en gång till.
Denna förmiddag hade varit innehållsrik för hans
själ. På åratal hade hans öga inga tårar gjutit
hvarken vid glädje eller sorg. Nu hade han gråtit
öfver sig själf, men icke blott af sorg. Han hade
fått sikte på någonting nytt; och sitt förgångna lif,
som icke förtjänt det namnet, hade han begrafvit. Han
kände, att det aldrig mer skulle uppstå.
Som sagdt, det var nu middag. Atmosfären var tung
och tryckande, och den dittills klart glänsande solen
började insvepa sig i ett gulblekt töcken. Filippos
gick vidare. Snart låg den heliga staden utbredd under
hans fötter, med sina murar och palats och torn och
tinnar. Men hvad var detta? Hade tårarne förmörkat
hans ögons ljus? Det herodianska templets marmor,
nyss glimmande som Libanons snö, hade fått askans
färg; de aflägsnare delarne af staden kunde han knappt
urskilja, och öfver de västliga bergen låg mörkret af
en sommarnatt. Han vände sitt öga mot himlen. Solen
hade mist sitt sken. En gång tyckte han sig känna
marken skälfva under sina fötter. Det upprepades
ännu en gång, och Filippos började förstå, att en
jordbäfning var i annalkande. Han påskyndade sina
steg i riktning mot Stefansporten. Vägen var alldeles
folktom, det mörknade allt mer, och han tyckte sig
vandra i en ödemark. Allt hade blifvit tyst såsom i
grafven; det enda han hörde var det sakta sorlandet
af Kidronbäcken, som, uppsvälld under den föregående
regntiden, nu rann ymnigt såsom i forna dagar.
Vägen ledde förbi Zakarie, Absaloms och Josafats
grafvar. I närheten af dessa stötte Filippos på
en kvinnlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
