- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
207

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett stycke textkritik (1878) Skiss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT STYCKE TEXTKRITIK.
207

förloradt öga och ett amputeradt ben kunde göra mycket
till en mans oigenkännlighet.

Den undrande tanken hann knappt uppstiga i min själ,
innan den förbyttes till visshet. Skolmästaren hade
nämligen hört fru Borromeus’ ord, och vändande sig
till henne inföll han:

- Tack för det ordet: jag är just densamme;
kan ni förlåta mig?

Vi blefvo alla mycket förvånade. Kyrkoherden
Hall-stedt skiftade färg och hans fru
likaledes. Guvernanten knäppte sina händer och
hviskade, höjande sin blick mot taket: - huru
underbart, hur skönt, hur sant! Som i den bästa
roman! - En af mina grannfruar, som hade bevistat
föreläsningar i hufvudstaden, vände sig till henne
och sade: - märker ni, min nådiga, denna själslifvets
koncentrering, som erbjudes genom uttryckets samlande
i ett enda öga? - Men fru Borromeus’ y f viga mössa
vickade till tecken af en stark inre kamp, och det
var med mycken värdighet och under en med möda kväfd
gråt, som hon uppstod från sin plats, räckte handen
åt skolmästaren och sade:

- Herr Bille! Jag är en fattig syndig människa,
och jag är med synd född i alla mina lifsdagar;
jag förlåter er! Borromeus hade i alla fall
nu varit död; men nog var det er skull, att han icke
blef professor.

Senare på eftermiddagen hörde jag, att kyrkoherden
Hallstedt erbjöd sin gamle skolkamrat att tills vidare
bo i hans prästgård, och jag erbjöd mig att i sådant
fall årligen bidraga något till hans underhåll. Till
min stora förvåning blef vårt anbud icke antaget.

Några dagar därefter underrättades jag, att herr
Larsson lämnat orten, och hvart han tagit vägen,
visste ingen. Ett år senare efterlystes han
allmänneligen i tid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free