Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Narkissossagan och Platonismen (1879) Föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 NARKISSOSSAGAN OCH
PLATONISMEN.
skildt kunna vi spåra hans drag i den grekiska
spekulationen, jämväl i dennas mest ideala form:
den platonska. Det har fallit mig in att söka teckna
ett par af dessa drag.
Den mänskliga religiösa och filosofiska bildningen
hade redan på Platons tid försökt sig i många
former. Österlandet hade varit hennes vagga, men
i Hellas hade hon kommit till medvetande om sig
själf. Kristendomens ljus saknade hon ännu. Därmed var
det ock en värld, som för henne var tillsluten: den
fulländade, åt evigheten invigda personlighetens. Den
österländske anden hade halft vaken, halft drömmande
hängifvit sig åt naturens opersonliga lif och,
såvidt hans öga hunnit att morna sig, spanat efter
detta lif, än i mäktiga enskilda företeelser, än i en
ordnad sammanfattning af tingen, än i den öfverallt
utbredda kraften, såsom frambringande, uppehållande
och förstörande, än i det allt lifvande solljuset, än
i den slösande alstringsdriften, än i den orubbliga
lagbundenheten hos himmelens stjärnehär. På denna
tafla, som för andens öga utbredde sig, fanns det
emellertid tvenne dimmiga figurer, som, i början
knappt märkbara, småningom blefvo allt tydligare,
och af hvilka den ena slutligen antog en så väldig
gestalt, att han kastade sin skugga öfver hela taflan,
öfver allt hvad människoanden såg. Den ena figuren
var människans, som allt mer började lösa sig från
den bakgrund af opersonlig natur, med hvilken hon
förut varit sammansmält, men som på den österländska
åskådningens mark icke kunde få något fotfäste och
därför tedde sig mer eller mindre spöklik, och som
dessutom af den andra gestalten öfverflyglades och
af dess skugga förmörkades. Denna andra gestalt
är dödens, och det var i den egyptiska religionen,
som denna gestalt blef så mäktig, att människoanden
snart sagdt icke orkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
