Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Narkissossagan och Platonismen (1879) Föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NARKISSOSSAGAN OCH PLATONISMEN.
223
göra mer än århundrade efter århundrade stirra in i
det gåtfulla anletet af denna bild. I detta stirrande
låg dock icke blott fasa: tvifvelsutan låg däri
också något af den tjusning, som gömmes i aningen
om en i egen barm groende kraft att besegra äfven
det fasansfulla. I fienden döden anade människoanden
redan här en framtida bundsförvant.
Men huru denna den hotfulla gestaltens omskiftning
skulle försiggå, det var och förblef en gåta. Innan
denna gåta löstes, skulle den andra gestalten,
människans, växa döden öfver hufvudet. Detta gick
icke med en gång, det skedde icke i Egypten. Skedde
det kanske i Hellas?
När den helleniske anden hunnit att få ögonen
öppna för den värld, som låg inom hans synvidd,
hade den mänskliga gestalten undergått en underbar
förändring. Han hade upphört att vara en dimfigur;
han hade iklädt sig bestämda former, och detta
former af en underbar skönhet: människoidéen
hade tagit mandom, och på denna mandom höll den
helleniske anden oaflåtligt sitt öga riktadt: han
var i honom bokstafligen förälskad. Man kan knappt
förtänka honom detta, och dock var han därigenom
icke alldeles lycklig. I Narkissosmyten hviskade han
en bekännelse om denna kärleks kval: han kände sig
dömd att tråna till döds. Så är det dock icke i alla
ögonblick. För det mesta lefver han i den skönhet han
skådar, glömmande sitt eget öde. Benrangelsmannen,
som egyptiern stirrat på, tyckes för en människoålder
hafva blifvit gripen af vek medkänsla, och liksom
för att icke störa honom, som förälskat sig i sin
egen bild, gömmer han sig i sin egen skugga.
Dock icke för alltid. Hellenen börjar märka, att denna
skugga gömmer något, som plågar hans skönhets-älskande
själ. Han får syn på förgängelsen, och ju mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
