Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Narkissossagan och Platonismen (1879) Föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 NARKISSOS-SAGAN OCtl
PLATONISMEN.
han ser på den främmande gestalten, desto större
växer denne och kastar snart sin skugga öfver hela
tillvarelsen. Hvar finns nu det oförgängliga, det som
icke uppkommer och icke förgås? Denna fråga framkallar
filosofien.
Ungefär i tvenne århundraden hade helleniska filosofer
intill Platons tid arbetat på lösningen af denna
fråga. Några hade letat i vattnet, andra i luften,
andra i elden; några hade talat om atomer, andra om
tal och element af tal. Men dels var det uppenbart,
att man härmed icke hade påträffat den oförgängliga;
dels, om man träffat ett oförgängligt, var det i alla
fall icke sådant, att denna världens mångskiftande
rikedom af ting och egenskaper därur kunde härledas. I
allmänhet vittnade dessa filosofers tankefoster
om en barnslig tanklöshet, eller åtminstone om en
fantasiens betänkliga öfver-vikt öfver den nyktert
rannsakande tanken. Men ur denna fantasivärld hafva
tvenne idéer arbetat sig upp, hvilka hvar för sig
påkalla en synnerlig uppmärksamhet af den, som vill
fortsätta arbetet i tankens värld. Bägge innebära
en förfärande ensidighet, men bägge hafva en icke
obetydlig del i sanningen.
Den ena idéen är heraklitismens. Ingen har som
efesiern Herakleitos haft sitt öga öppet för
förgängelsens makt. Tillvarelsen är enligt honom
att likna vid en flod, som med ständigt nya vågor
berör hvarje punkt af sin strand. Allt röres. Hvar
finns nu det eviga, ur hvars djup all tillvarelse
framväller? Det är - säger Herakleitos - rörelsen
själf. Att så svara är en förtviflans bekännelse:
det finns intet annat oförgängligt än förgängelsen,
ingenting annat odödligt än döden. En sådan tanke må
väl en människa finna gråtvärd; och sägnen förmäler,
att Herakleitos ständigt grät. I hans världsåskådning
hade den helleniske anden tagit gestalten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
