Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag af kulturens offerväsen (1880) Föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 KULTURENS OFFERVÄSEN.
är ett helt af krafter, som kulturen kan taga i
sin tjänst. Denna tjänst utföra de mer eller mindre
villigt; men alla hafva de det gemensamt, att de förr
eller senare svika i tjänsten. De hafva hvar sitt mått
af användbarhet för kulturens tjänst, och öfver det
måttet kunna de icke tvingas. En människa kan genom
att dag för dag helt litet öka vikten af den börda,
hon lyfter, slutligen komma till att lyfta en ganska
stor sten; men hon lär sig ändå icke på den vägen
att försätta berg. Därtill kommer, att de särskilda
krafterna inom samma varelse göra alldeles såsom
människorna sins emellan: de hjälpa och understödja
hvarandra till en viss grad, men sedermera lefva
de också på hvarandras bekostnad. Man brukar tala
om s. k. kropps- och själskrafter. De krafter, man
då menar, äro visserligen alla själens, eftersom
de alla försvinna från kroppen, så snart själen och
kroppen åtskiljas, men man menar med de förra sådana,
hvilka alldeles omedelbart och uppenbart hafva med det
kroppsliga materialet att skaffa. Nuväl, dessa tvenne
slag af krafter, hvilkas åtskillnad är mycket relativ,
lefva delvis med hvarandra i det bästa förstånd,
men delvis undergräfva de hvarandra. Ingenting kan
vara lyckosammare för en s. k. själskraft än att
vara understödd af goda kroppsliga krafter; och man
kan icke nog glädja sig, helst i våra dagar, om man
får se en yngling med godt minne, klart förstånd,
stora kunskaper och en frisk kropp. Man tänker: den
där kan gå långt, han kan bli en mäkta lärd man. Det
händer dock ofta, att innan han hunnit igenom alla
förgårdarna till lärdomens heliga och allra heligaste,
så har han blifvit både knäsvag och andfådd, i det att
trapporna varit honom för svåra. Om han nu därjämte,
när han hinner det efterlängtade målet, finner både
det heliga och allra heligaste så godt som tomt och
utplundradt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
