Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag af kulturens offerväsen (1880) Föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTURENS OFFERVÄSEN. 237
är minnet starkare än förståndet; när man blir
äldre, utvecklas vanligen förståndet på minnets
bekostnad. Likaledes äro icke alltid fantasi och
förstånd de bästa vänner. Visserligen kunna de icke
vara hvarandra förutan, och i lyckliga fall hafva
de ingått en slags kompromiss, på grund hvaraf de
lofvat att å ömse sidor öfverse med de smärre spratt,
de spela hvarandra; men säkert är, att de äfven
tillfoga hvarandra mycket lidande. Det är en känd sak,
huru illa poetiska själar, hvilka ju hafva att häfda
fantasiens rätt, marteras, då de t. ex. skola studera
filosofi eller »grundlinjer». Huru åter det nyktra
förståndet känner sig till mods inom fantasiens rike,
äfven där en så skön och ädel fantasi som Tegnérs
skapar figurerna, det har t. ex. Runeberg visat i sitt
utomordentligt kostliga prof stycke af en poetisk
ornitologi, »den poetiske örnen». Förståndet måste
tiga en stund, medan fantasien talar, och tvärtom:
det är så i hvarje enskild människosjäl, det är så
hos folket och släktet, det är så i de med hvarandra
jämförda tidsåldrarna. Det är stigande och fallande
vågor på det mänskliga själslifvets flod: hvad den
ena vågen bär upp på sin spets i frihet och ljus,
det störtar den andra ned i djupet. Vår egen svenska
litteraturhistoria kan visa exempel på brytningen
mellan sådana vågor i kampen mellan den gamla och
den nya skolan.-
Men icke blott genom sin egen olikhet sinsemellan
komma de mänskliga själskrafterna under kulturens
fortgång att delvis kräfva offer af hvarandra: äfven
föremålen för deras arbete bära mot hvarandra en viss
afund, och det ena röfvar kraft från det andra. Det
är visserligen sant, att den sanna bildningen måste
vara till en viss grad universell; och äfven i den
enskildes bildning måste vi sträfva därefter, att
han åtminstone får en grund af allmänbildning att
uppstiga ifrån, då han senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
