Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag af kulturens offerväsen (1880) Föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 KULTURENS OFFERVÄSEN.
skall ägna sig åt en speciell gren af det mänskliga
odlingsarbetet. Men för att den mänskliga bildningen
i stort skall kunna komma framåt, måste alltid
förr eller senare en arbetsfördelning tillgripas:
för att kunna göra ett väsentligt framsteg i en
bildningsgren, måste jag, till en viss punkt hunnen,
taga farväl af de öfriga. Jag må göra detta huru
gärna som helst, i det jag härvid kanske följer en
inneboende kallelse: jag gör dock i alla händelser
ett verkligt offer, i det jag utsätter mig för faran
af ensidighet. Huru allvarsam denna fara är, det
bevisas mer än tillräckligt genom den ringaktning,
som ofta från en viss vetenskapsidkares sida kommer
de andra vetenskaperna till del;, särskildt hafva
de s. k. empiriska vetenskapernas idkare en stor
benägenhet att förakta filosofien och filosoferna
att förakta de empiriska vetenskaperna, ehuru det
förefaller mig, som om den första lärdom, jag borde
hämta af min egen vetenskap, skulle vara den att
högakta hvarje vetenskapligt arbete. Men mitt uppsåt
att högakta hvarje annat ärligt arbete, så väl som
mitt eget, må vara huru uppriktigt som helst, och
lyckas huru väl som helst, såvida jag icke är en
exempellöst rikt utrustad människa, blir det alltid
något för bildningen ganska väsentligt område, där jag
måste förblifva en främling för att få tid och krafter
öfriga till det, som ligger min genom anlag eller
omständigheter utpekade kallelse närmast. Hit hör
t. ex. den mycket öfverklagade opraktiskhet, som så
ofta följer den långt drifna teoretiska och estetiska
bildningen i spåren. Den lärde mannens bortkommenhet
i det hvardagliga lifvet är mycket förlåtlig och ofta
mycket nöjsam, men icke är hon någonting i och för
sig eftersträfvansvärdt eller berömvärdt: hon är den
mänskliga bildningsförmågans fattigdomsbevis.
Vi hafva nu framhållit den sidan af den mänskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
