Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag af kulturens offerväsen (1880) Föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 KULTURENS OFFERVÄSEN»
sig olycklig om han en längre tid skall undvara
sällskapet af en underhållande bok. Huru många
abcdariska lidanden, lidanden af läxor, hemläxor,
bakläxor och läxor i öfverflyttad bemärkelse,
ligga icke för honom bakom detta behof af bokens
sällskap? Han har köpt’det med ett ganska högt
pris. Tänka vi ut denna tanke om köpta behof, så finna
vi, att icke allenast den enskilde köper behof åt sig
själf utan äfven den andre åt den andre, släkten åt
släkten, generationen åt generationen. Helt säkert
hafva vi andra och mer komplicerade behof än våra
fäder: våra fäder arbetade otroligt, för att vi skulle
få de behofven. En fattig moder arbetar dag och natt
för att hålla sin dotter i en fin pension, skaffa
henne fina kläder och fina lefnadsvanor, det vill nu
säga för att skaffa henne nya behof, som äro dyrare
att tillfredsställa än de gamla, som varit nog för
henne själf. Den kärleksfulla modern gör i detta fall
alldeles detsamma, som den föregående generationen gör
för den efterföljande. Hela vårt bildningsarbete är
en rastlös sträfvan att skapa nya behof och betala
dem dyrt. Du kommer från den stilla landsorten in
i en folkrik stad, och du tycker, att människorna,
där de ila om hvarandra på gatorna, bära sig åt, som
om det stode för lifvet. Du frågar dig själf: hvad är
det som jagar alla dessa människor, så att de kappas,
knuffas, stötas? Om jag säger dig att de drifvas af
ett behof, som de vilja tillgodose, så säger jag
dig endast halfva sanningen; den andra hälften är
denna: de hafva så brådt med att skaffa nya behof åt
sig själfva och åt sina efterkommande intill tusende
led. Det är i själfva verket brådtom, ty uppgiften är,
som det synes, oändlig, hon mångdubblar sig i hvarje
ny punkt. Jag vet få omständigheter, hvilka äro så
ägnade att ställa det mänskliga lifvet i en halft
komisk, halft vemodig belysning som denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
