Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regnbågen (1861) - "Albino" (Fragment från 1860-talet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(266
ALBINO.
Ej delad i skötet af töcknig luft:
Den är förnuft; Förnuft, det är ljus, men det målar
icke.
"Albino."
(Fragment från 1860-talet.)
(En klippig nejd vid hafvet. Solen är nära sin
nedgång. Albino sitter på en af-sats å det mot hafvet
stupande berget.)
l ALBINO. Ja här det var, jag satt som barn en
gång Och såg med klara blicken ned i djupet; Därute
summo segel så som nu, Dem solen kantade med guld och
purpur, Och skön var kvällen - jag var också skön,
Ty mina tankar voro hvita segel, Som summo öfver
själens tysta djup, När klarblå himmel spände sig
däröfver. Långt bort i väster såg jag hafvets rand,
Där våg och himmel mötas, allt ibland Af djärfva
masters spiror genombrytas. Från fjärran kommo
några till vår strand Och andra drogo bort från oss
i fjärran. Den randen alltså var ej världens gräns,
Där fanns ännu en värld på andra sidan. Då vidgades
mitt bröst, då greps min själ Af längtan att få lyfta
sina vingar Och spänna dem i fria rymden ut Och något
var det, som jag skulle finna Nödvändigt. Hvad?
Det måste jag väl ej, Men nog jag finge veta, när
jag fann det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
