Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Albino" (Fragment från 1860-talet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBINO. 269
Hon mig har älskat ofta fordomtima,
När jag ett barn i hennes armar låg;
Med all en moders fröjd på mig hon såg.
Nu blott i tårar hennes ögon simma,
När obemärkt hon tror sig - väl jag känner,
Hur hvarje tår uppå mitt hjärta bränner,
Ty mig den gäller säkert -
MESTINO. Hvarifrån
Dock dessa tankar?
ALBINO. En förlorad son
I mig hon ser. Min fria andes sträfvan Förstår
hon ej.
MESTINO. Albino, hennes bäfvan
Är dock förklarlig nog. Du rymmer bort Och syns
ej till på hela långa dagen, Men sitter här och
drömmer bort dig själf Och allt hvad du i lifvet
älska borde. Kom, följ mig hem. Din moder sänder
mig Att säga dig, hur efter dig hon längtar.
ALBINO. Nåväl, jag kommer; gå förut och säg Min
moder det.
MESTINO. Nåväl då, jag vill gå. Farväl! (Går}.
ALBINO. Farväl - så är jag ensam åter.
Så är mig bäst. - En kvinna - sade han. - Jag är en
man - ja, det är sant; det är jag; Och därmed är jag
också jordens konung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
