Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Albino" (Fragment från 1860-talet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
ALBINO.
ALBINO. En gång - ja visst - den gången gången
är; Det gångna kommer aldrig mer tillbaka. Minns jag
det ej, Mestino, hur vi väfde Vår vänskapsväfnad,
du och jag, tillsamman, Hur hvarje tråd, Mestino,
af mitt väsen Slöt om en tråd af ditt? Minns jag
det ej? Var jag väl den, som älskat minst af båda? I
sanning icke. Gåfvan af din själ Jag velat gälda,
broder, tusen gånger Med offret af min egen, om
jag kunnat. Du sade sant, Mestino, att en gång Vår
vänskaps väfnad var ej än försliten. Du kunde säga
mer: det var ej du Som slet den - det var jag, -
ja, jag allena. Ty du var rik och hade andra kläder,
Den blef min enda dräkt - min enda dräkt, Hur kan
den undgå väl att bli försliten? Men nog därom. -
Hvad vill du mig, Mestino?
MESTINO. Att du mig följer; natten snart är här.
ALBINO. O, må hon komma! Natten är mig kär,
Ty hon är kall åtminstone, och Ijumhet Ej gör att
henne så jag vämjes vid, Som jag vid morgon vämjes
och vid afton, När de om värme ljuga och om ljus.
MESTINO. Dig vinkar ljust och varmt din moders
hus. Och varmt är än för dig din moders sinne.
ALBINO. Min moder - det är ock ett smärtsamt
minne, Som af det namnet väckes i min själ. Min moder
väl, jag vet det, vill mig väl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
