Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal för minnet af Christopher Jacob Boström vid Nordiska festen i Uppsala den 31 kanuari 1867
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
TAL.
och att i dess godhet låg någonting som tycktes vilja
säga: stilla I barn af en bullrande värld; jag skall
öfvervinna eder alla.
Tron på denna det klaras, det harmoniskas och det
godas världsöfvervinnande makt var med Boströms väsen
sammanvuxen. Den var hos honom en tanke, som vuxit
ut lik ett lif. När man hörde honom tala eller såg
honom handla, kunde man nästan icke låta bli att
tänka på den gamle Sokrates ord: - hellre må min
lyra förstummas, och den chor jag anför äfvensom
människornas mängd icke längre instämma med mig,
än att jag ensam icke skulle öfverensstämma med mig
själf, utan motsäga mig själf.
Så lefde, lärde och handlade Boström, och emedan han
det gjorde, skall historien af honom förvara mycket
bland sina dyrbaraste skatter. Den gamle siaren är
nu borta, d. v. s. hvad af honom var gammalt har gått
bort.
Skola vi sörja däröfver? Nej, det förgångna kan
och får icke komma åter; ty det som förgår, det är
förgängelsen vardt, och det som förtjänar att blifva,
det förgår aldrig.
När ännu några sekler förgått, skall gudinnan med
demantgriffeln skåda tillbaka på detta rum och på
denna tid. Säkert skall hennes öga med ett klart
uttryck dröja vid Boströms gestalt, och när hon på
sin tafla tecknar hans bild, tror jag det skall
blifva henne svårt att icke tänka på de svunna
dagar, Leonidas’ och Sophokles’ dagar, då det ännu
var henne beskärdt att teckna bilden af spartansk
kraft och attisk harmoni. - Men äfven efter oss unga,
som omgifvit den gamles lärostol, skall hennes öga
spana. Skall hon få sikte på oss? Kanske, kanske
icke. Det är icke därpå vikten ligger. Vikten ligger
därpå, att om hon får sikte på oss, eller om ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
