Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal till Uppsala studenter vid afskedsuppvaktningen del 23 maj 1885
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL. 287
både tillspetsat sig och fått sig den punkt anvisad,
mot hvilken deras spets skulle vända sig för att
peka mot ett min andes kraf motsvarande lifsmål. Att
allt detta skett under växelverkan mellan mig och
den ungdom, som tid efter annan utgjort Uppsala
studentkär, det är ett erkännande, hvilket jag redan
förut offentligen uttalat, och som jag nu med känsla
af djup tacksamhet upprepar. Men var det då möjligt,
att jag skulle lösslitas eller lösslita mig själf
från denna ungdom, med hvilken jag i mitt andliga
lif sammanvuxit, för att söka knyta lifsband på
andra håll, där jag icke ägde något annat fäste än
förhoppningarnas? Ja, det är nu ett faktum, och när
verkligheten föreligger, frågar man icke längre, om
det är möjligt. Att således en skilsmässa är gifven,
det är det bittra i vårt möte.
Men det finns ock mycket skönt däri. Vi kunna å
ömse sidor med glädje se tillbaka på vår gångna
gemen-samhetstid. Oss emellan har ingen afsöndring,
ingen ovilja, intet missförstånd förefallit. Vi
hafva icke mycket talat med hvarandra - jag talar
ej utan att därtill vara nödd och tvungen -, men
vi ha förstått hvarandra, om jag så får säga, på
ögonen. Så har det varit nu. Men hvem vet, huru det
hade blifvit, om jag fått bli gammal bland eder,
om det blifvit min skyldighet att officiellt vara
eder ledare, att å ämbetets vägnar tillrättavisa en
eller annan och kanske att, som det på edert språk
heter, »kugga» åtskilliga? Och än mer - jag är icke
undantagen från de åldrandes vanliga öde att förr
eller senare bli efter sin tid, framför allt att bli
efter sin tids ungdom; ännu har jag icke kommit så
långt efter, att där icke finns ett godt ömsesidigt
förstånd; men hvem vet, huru det kan vara tjugu år
härefter? Kulturvagnens hjul rullar fort utefter sina
glättade skenor, och faller jag af, så är jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
