Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - 1. Voltaires ungdomsäfventyr och första bekantskap med världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 VOLTAIRE.
förnäma och furstar genom bref och besök, hvilka han
mottager. På samma gång ökar han sitt rykte genrom
sina berömda försvar för religionsförföljelsens offer och in-
flätade nya lagrar i sitt författareskap genom utgifvandet
af den stora »Filosofiska ordboken». Innan han dog, ville
han dock ännu en gång återse sitt fädernesland och sin
födelsestad Paris, blef här föremål för en storartad hyllning
på teatern, där han själf vid uppförandet af sitt sista skåde-
spel, Iråne, var närvarande och blomsterströddes under ett
ofantligt jubel. Dessa triumfer och de med dem förbundna
ansträngningarna öfverstego dock hans krafter och den 30
maj 1778 slöts hans växlingsrika och värksamma lefnad.
Sådana äro i allra största korthet de hufvudsakligaste
yttre dragen af hans lif. Efterföljande skildring skall söka
gifva en bild af honom själf och påpeka de strömningar,
som genomgå hans författarskap såväl med hänsyn till dess :
förtjänster som dess brister.
1. Voltaires ungdomsåfventyr och första
bekantskap med världen.
Voltaires ungdom är stormig. Han är dock ingen af
de vanliga salongspoeterna, ehuru utseendet kan vara emot
honom. Den vanlige poeten då för tiden är en lycksökare.
Den vanlige poeten sträfvar först och främst efter bröd-
födan. Han vinner den på det sätt, att han smickrar
någon förnäm herre. Han är obekymrad om allt annat än
framgången, han för ett ovärdigt lif bland tomma förströ-
elser. Kroppsliga njutningar äro för honom allt, hans
verser äro fala och hans talang till salu, och han slösar
dem på ovärdiga ämnen och föremål. Sådant var lifvet
för hundratals af dåtidens hof- och salongspoeter. Kvicka
sällskapsmänniskor, tomma i sina hjärtan, endast angelägna
om nyheter och skvaller, slafviska och ödmjuka inför de
förnäma, hvilkas nådehjon de voro. Och Voltaire hörde
till dessa kretsar, där man lärde och lefde så. Till hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
