Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Voltaires ungdomsäfventyr och första bekantskap med världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fars stora missnöje hörde han dit. Fadern hette François
Arouet och var advokat och det namn, hvarunder Voltaire är
känd, är således själfvalt — egentligen hette han François
Marie Arouet. ’’Jag har två söner,’ sade advokaten, en
man af gamla stammen, som var punktligheten och hedern
själf, "och den ene är en galning på vers, den andre på
prosa." Voltaire var född 1694, den 21 november, och
den blifvande åttiofyraåringen var vid födelsen så svag
och bräcklig, att man hvarje ögonblick fruktade, att
lifsgnistan skulle slockna. Sedan han hade gått igenom
jesuiterkollegiet Louis-le-grand, där den bästa undervisning gafs,
som då för tiden var möjlig att få, började faderns
pröfningar, när sonen afbröt sina juridiska studier för att bli
poet. Det gick så långt, att advokaten en lång tid tog
sin hand ifrån honom. Hade han i fadern ett exempel
på den plikttrogna, kanske något inskränkta borgerligheten,
fick han däremot i sin bror, "narren på prosa", göra
bekantskap med den ötverspända religionsifvern. Denne bror var
jansenist, d. v. s. en dåtidens pietist, och han hörde till
dem, som trodde på undervärk förrättade vid abbé Paris
graf på en af hutvudstadens kyrkogårdar. Voltaire fick
nu på nära håll se icke blott öfvertron utan äfven
rättrogenheten i dess sätt att behandla och med maktspråk
undertrycka misshagligt kätteri. Ty de oskyldiga
undervärken, som bestodo i att folk vid abbéns graf blefvo stela
i alla leder eller som vi på vårt torra och prosaiska språk
nu för tiden pläga uttrycka det, fingo hysteriska anfall,
blefvo förbjudna af konungen, som på den tiden skulle
allting bestyra, och strax hade Parishumorn ett folkrim i
ordning, som kort efteråt fans uppspikat på platsen och
som i öfversättning kan återgifvas så:
»Här får i kraft af kungens bud
Ej göras undervärk af — Gud.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
