Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Voltaires värksamhet som historieskrifvare och filosof. Romantiska lefnadsförhållanden. Hans underskattande af det praktiska lifvets vikt för öfvertygelsen. Oklara begrepp om folket och själfstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS VÄRKSAMHET SOM HISTORIESKRIFVARE OCH FILOSOF. 19
på att den är omfattad af den öfvertygelsen, att med fri-
heten är lyckan förenad, och denna öfvertygelse beror i sin
ordning på vanan vid fria samhällsformer.
Så blir friheten en instinkt och det är på samma sätt
med tron: äfven den wmåste blifva en sådan instinkt för
att bli en kraft till handling. Den blotta förståndsöfver-
tygelsen värkar icke denna djupa entusiasm, denna trohet
mot en grundsats, som är den enda borgen för troheten
att i lifvet tillämpa den, och det var bristen på en sådan
under det praktiska lifvet pröfvad tro, som gjorde den
franska revolutionen delvis så sväfvande och hållningslös.
Medskyldig därgill är Voltaire, och vill man betona
hans stora förtjänster som skriftställare på det kyrkliga
området, måste man också stämpla hans värksamhet som
delvis misslyckad, då han icke såg, att den djupaste grun-
den till den folkliga religionsfanatismen låg i behofvet att
för angrepp skydda en lära, som folket omfattade med sin
kärlek och som vunnit denna icke genom sina fel, utan
genom att säga till den arbetande och den betungade så-
dana ord, som: här fins frid och lycka för alla.
Voltaire är, när det gäller politiska förhållanden, inga-
lunda utan blick för hvart det bär, när den enskilde vill
spela herre öfver sina medmänniskor. Men hans kritik gäller
dock mera det fall, när det är ett missbruk af makten,
som utöfvas, icke när denna makt ? sig själf är elt miss-
bruk, eller när själfva förmynderskapet är en utifrån på-
tryckt stämpel på en annans bestämmanderätt. Bestäm-
manderätten öfver ens egen person är en af de mest
oförytterliga af de mänskliga rättigheterna och grun-
dar sig på, att den mänskliga mångfalden är sådan och
den yttre mångfalden af mänskliga förhållanden också så-
dan, att ingen ställföreträdande myndighet, vore den än så
välment, kan /:’ förstå eller känna den enskildes behof och
hjälpmedlen däremot så bra som han själf, men denna den
allmänna bestämmanderätten såsom den enskildes sak förstod
icke Voltaires tidehvarf och icke Voltaire själf, därför att
ingendera förstod den mänskliga mångfalden. Grundbristen
i Voltaires och tidehvarfvets skaplynne ligger här. Där-
emot kämpar Voltaire ifrigt för rättigheten att få fritt för-
foga öfver sin person och sin arbetskraft, som tidehvarfvet
häller icke erkände, och vi kunna icke bättre afsluta denna
teckning af hans brister som tänkare än att som motvikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
