Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Kätterimålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄTTERIMÅLEN. 27
5. Kätterimålen.
Calas är det berömdaste namnet och det, som börjar
hans bana som advokat för de förtryckta. Det tillhörde
en köpman i Toulouse, hvars olycka var att han var pro-
testant, ägde en son, som förföll till grubbel och svårmod
och som en afton hängde sig i sin fars hus strax efter
familjens aftonmåltid, i hvilken han till och med deltagit
och snart därpå, när familjen skildes åt, upptäcktes. Folk
strömmade till, och det orimliga ryktet spred sig, att han
blifvit mördad af fadern, Jean Calas, som skulle velat för-
hindra hans återgång till katolicismen. Anklagelsens orim-
lighet förhindrade icke, att den tog fart och vann tilltro.
Omöjligheten af att en ung, stark man skulle på detta sätt
ombringas utan ett spår af yttre våld — när man fann
honom, funnos bredvid honom hans kläder ordentligt hop-
lagda på en pulpet i närheten, hans skjorta var icke ens
skrynklad och hans hår var väl kammat — detta vägde
ingenting i vågskålen mot önskan att få en anklagelse
mot de förhatliga protestanterna. Folkets upphetsning an-
vändes af det katolska presterskapet för att egga det rätt-
trogna nitet. Under skedde naturligtvis vid det nya hel-
gonets graf, processioner föranstaltades, folket ropade på blod.
Man drar fadern Jean OCalas inför rätta, han torteras,
men han är ståndaktig; man kan icke ens med löfte om
att låta honom slippa plågorna aflocka honom en lögn, han
försäkrar att han är oskyldig, man vill tvinga honom att
bekänna åtminstone hans hustrus skuld, nej, han nekar till
allt, blir dömd till stegling och utstår straffet 1762. Hans
begge döttrar instängas i ett kloster, sonen tvingas in i en
munkorden, hustrun tar sin tillflykt till Voltaire. Det är
då denne vill försöka, hvad en ensam mans vädjan till
förnuftet och rättvisan kan uträtta mot en liga af fanati-
serade dumhufvuden, och värkligen — den gången var
sanningen understödd af tillräckligt med snille och ihär-
dighet för att vinna seger mot vidskepelsens, okunnighetens
och råhetens treenighet.
Oo
Fanatismen ropade på hjälp från tronen, jesuiterna
lade råd och gåfvo välmenta varningar mot att lyssna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
