Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Kätterimålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 VOLTAIRE.
kättaren, som följaktligen — i sin egenskap af otrogen
naturligtvis också var utan heder och samvete, men den
gängen lyckades icke knepet med de fula namnen bedraga
någon människa, och denna slags vädjan till kättarkate-
gorien, som annars enligt allmänna opinionen innefattar
allt dåligt och lågt, förblef ohörd. ’Tronen väntade till dess
opinionen med farlig högljuddhet fordrade en revision af
domen — då ändtligen fingo äfven höga vederbörande,
bestormade af Voltaires inlagor, bref, påminnelser, ögonen
öppna för det upprörande i det, som skett och anbefalde
förnyad undersökning, som ledde till den dödes frikännande.
För sent visserligen, men icke för sent för de arme kät-
tare, som darrade tör sina lif, när man var utsatt för en
sådan rättskipning, att 3ter kunna draga andan med en
viss känsla af trygghet.
Ett nytt lika upprörande drag af religiös och juridisk
fördomsfullhet inträffar 23 med Sirven, hvars dotter dränkte
sig i en brunn, sedan hon flytt ur ett kloster. Saken drogs
Inför rätta, fadern anklagades för dottermord, han med hela
familjen flydde till Voltaire. Han var intet tacksamt
Subjekt, denne Sirven, han var inskränkt och kunde icke
tala för sin egen sak som madame Calas, som var intelli-
gent, frågan hade förlorat nyhetens behag, allmänheten Var,
som Voltaire själf anmärker, trött på dylika historier.
Detta alldeles likartade olycksöde kom således i ett olyck-
ligt ögonblick.
Och Voltaire hade, om någon, rätt att känna sig trött
vid att åter träda inför skrankorna. Men Voltaire visste
att besegra denna trötthet, om han kände den. Med samma
ifver börjar han på nytt sitt försvar och lyckas äfven nu.
Med en sådan ihärdighet är det man gör sig till händel-
sernas öfverman; och Voltaire visste, att allmänheten”är ett
barn, som behöfver upprepa sina erfarenheter för att icke
glömma dem; han tar om lexan från början, tills man
ändtligen lär sig inse, att läroämbetet inom kyrkan och
domstolsväsendet behöfver vaksam tillsyn och reformer.
Det är revolutionens frön, som sås i en jordmån, som ty-
värr är illa förberedd för att bilda dem till skörd.
Om dessa förföljelser och grymheter stode enstaka,
skulle man ha svårt att förstå Voltaires förbittring mot
presterskapet. Men det är århundraden efter århundraden
som de fortsättas, deras offer räknas i hundratusental och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
