Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Kätterimålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 | VOLTAIRE.
befallning att icke ens hafva skor på sina fötter eller er
packad rensel, har gifvit upphof till ett litet mästerstycke
af Voltaire kallat Påfvens toffel, en allegori med två taflor,
den ena då frestaren stiger fram till frälsaren och bjuder
honom jorden och all dess härlighet men blir afvisad, den
andra då samma frestare förnyar försöket med påfven med
samma vilkor för besittningen, att han skulle falla ned och
kyssa hans fot, och påfven gör det. Och det är till minne
häraf, fortsätter Voltaire, som den katolska världen än i
dag kysser påfvens toffel.
Men kyrkans rikedom är intet bevis på dess helighet,
lika litet som en ämbetsexamen kan vara en borgen för duglig-
heten att utöfva den myndighet, som åtföljer en kyrklig syssla.
Det besynnerliga i att ett andligt rådgifvarekall vinnes lika-
som en vanlig ämbetsgrad genom ett kunskapsprof, drabbas
äfven af Voltaires anmärkningar och äfven här har han bland
kyrkans män många medhållare likasom hans och deras grun-
der ofta sammanträffa. Han anför kväkarna som ett efterföl-
jansvärdt exempel, han klargör missförhållandet med att Säga,
att när barberaren ville taga försteget framför skräddaren,
denne tillbakavisade detta med den riktiga anmärkningen
att snarare barberarens yrke borde stå under de öfriga,
emedan det naturliga vore att alla rakade sig själfva, där-
för att alla kunde detta, hvaremot han utförde ett yrke,
som icke alla kunde. Liknelsen är grof men slående, och
under Frankrikes dåvarande förhållanden var protesten väl
behöflig, då intet anseende togs till personen utan alla, som
på ett lätt sätt ville förvärfva inkomster, blefvo prester.
Den makt, de därigenom förvärfvade, var oerhörd. Prestens
undantagsställning gjorde honom till samhällets mäktigaste:
man. Konungamakten stod under kyrkans välde, skolorna.
stodo under hennes uppsikt, familjelifvet måste införlifva
med sig presten icke blott vid högtidliga tillfällen utan
till och med i hvardagslag, då han mottog biktstolens för-
trolighet och kände hemliga synder, som hustrun dolde för
sin man, barnet för sin mor. Och allt detta — löse- och.
bindenyckeln till himmelen och till samvetsfridens paradis.
som han kan stänga eller öppna, har han icke på grund
af sina egenskaper — man väljer denne förtrogne icke
som man väljer en vän, på grund af bepröfvad erfarenhet
om hans duglighet, utan som man väljer en annan ämbets-
man på grund af en fullmakt, som han fått genom studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
