Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Voltaires religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EE
HANS RELIGION. 35
uppgift blir med ett sådant gudsbegrepp raka motsatsen
till hvad den borde vara. Intalar den oss modlöshet och
-misströstan, har den förfelat sin bestämmelse, som tvärt
om är att gifva mänskligheten lifsmod och lifskraft. Det
värkligt höga och goda ger spänstighet och återlifvar sjun-
kande lifskrafter i stället för att hålla oss i en ångestfull
spänning. Och därför blir en sådan religionslära ett affall
från den sanna religionen, hvilken Voltaire sammanfattar
; orden: tillbed Gud och var rättrådig. Vi måste hos Gud
återfinna vårt eget moraliska fullkomlighetsbegrepp, och
om vi gå till naturen, göra vi det ock. Han uppträder
här som Allfader, som likasom solen sprider sina välgär-
ningar till alla utan anseende till tid, folk eller person; och
alla konstlade åtskilnader, som religionsbekännelse och olika
gudsdyrkan satt mellan människorna, äro här försvunna.
Bestämmandet af trosbekännelsen eller kännedomen, om
uppenbarelsen såsom geografisk gräns mellan de ondas och
godas värld eller inskränkningen af området för den gudom-
liga nåden inom en viss tid blir en af dessa läror, som
Voltaire ifrigast anfaller. Den gör Gud till en klassgud,
de utvaldas välgörare men inga andras, och detta är en
välgörenhet mot ett fåtal, som lämnar de öfriga i ulfvens
klor. Det urval, som skulle ske på grund af tron som
indelningsgrund, om denna tro antages bestå i ett visst
kunskapsmått eller icke kunna tillegnas utan ett examens-
prof, skulle åtminstone icke blifva ett skiljande mellan agnar
och hvete.
Giftblanderskan Brinvilliers och konungamördaren Ra-
vaillae skulle då höra till de utvalda, eftersom de gingo
till döden efter att ha biktat sig och försonade med kyr-
kan, medan alla ädla hedningar borde räknas till de bort-
stöttas antal. Voltaire uppräknar en massa namn från
hednavärlden och slutar med att säga: och allas deras
lott skulle vara - eviga kval. "Ty," tillägger han med
mördande ironi, "Gud är barmhärtig." Ett sådant guds-
begrepp kallar han kätteri och det består i att icke tro
på Guds kärlek och rättvisa. Ja det är så groft mänsk-
ligt, att det innehåller ett tvifvel på hans urskiljning och
omdömesförmåga. Om den som hyllar det, säger han,
att han icke vill bo under samma tak som den mannen.
Anmärkningarna äro icke mindre sanna, därför att de äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
