Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Voltaires religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kreons AREA
HANS RELIGION. FT
oberoende af den yttre lyckan, och dess evangelium är
att den visar en inre kraftkälla, ett samvetsbud, som står
öfver alla hänsyn till den yttre världen. En sådan person-
lig kraft, som kunde rubba en världs grundvalar och om-
gestalta århundradens lif, visar bättre än något annat män-
niskosjälen som historiens väldigaste drifkraft, höjer känslan
af människosläktets uppgift och ansvar och ger det mod och
den tillförsikt, som öfvervinner världen. | ;
Men det fans i denna individens seger öfver samhället.
någonting, som gjorde samhället öfverflödigt, som skapade
ett nytt naturtillstånd, där den enskilde såg sitt samvete
som högsta myndighet och öfverhet och hela den stora
mänskligheten som gin naturliga släkt, en släkt, där det
icke fans rik eller fattig, låg eller förnäm, där man till-
talade hvarandra utan att känna hvarandras namn eller.
ställning. Hade det kunnat lyckas att förvärkliga denna
tanke? Den första kristna tiden gjorde några försök i kär-
leksmåltiderna, i kommunistisk egendomsfördelning men
misslyckades.
Men det som kyrkan icke vågade uttala och knappast
tänka, detta uttalar Voltaire, att heroismen är sambhälls-
fiendtlig och att kristendomen just härigenom är sambhälls-
farlig. Som en sådan samhällsfarlig rörelse betecknar han
den i dess ursprung. När han beskrifver dess strid mot heden-
domen är det olydnaden och olagligheten af dess medel.
gent emot myndigheterna han starkt betonar, och han åter-
kommer till, huru den icke visade aktning för släkt- och.
vänskapsband.
Som satser afsedda att omstörta de mänskliga förhål-
landenas ordning och jämvikt och ersätta naturliga före-
träden med onaturliga, anför han sådana språk, där det
heter, att ingen rik kan komma in i himmelriket, där det
fordras att öfverge fader och moder, der den andligen fat-
tige prisas. Det är samhällets fordringar, han jämför med
detta och ställer som motsats häremot.
De första kristnas handlingssätt visa, att de äro miss-
nöjda, men också deras lif i allmänhet bar prägeln, att de
icke vilja ställa sig lag och författningar och sammanlef-
nadens former och hänsyn till efterrättelse. Skilja de sig
icke därifrån på alla sätt? Likna de icke denna klass af
oregelbundna individer, som älska ett fritt lif, obundet af
alla plikter? Det är på detta sätt, Voltaire skuggar bilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
