Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Voltaires religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 VOLTAIRE.
äfven af kristendomens stiftare. Det är alltid världsman-
nens synpunkt, han fasthåller, den stadgade, sansade familje-
medlemmens och sällskapsmänniskans, för hvilket hvarje
ovanligt handlingssätt är omgifvet med något tvetydigt,
äfventyraraktigt, som kallas för svärmeri, brott mot det pas-
sande, brist på vördnad för sed och bruk.
Och i ett har han rätt: reformatorskallet är värkligen
en sådan motsats till det regelbundna sambhällslifvet. Det
nya är förargelseväckande och reformatorn måste i stället
för att förhemliga sina åsikter offentliggöra dem. Han
kommer i ett spännt förhållande till världen därigenom,
han kan hvarken rädda sin värdighet eller sitt anseende,
hans arbete måste för honom vara familj, sällskap och lycka.
Äfven den yttre ringheten hör honom till." Det är
sanningen, som skall segra genom honom, icke makten, och:
prakten vore ett hinder för hans sak. Icke yttre medel
skola grunda hans makt, hans handlingar skola vinna hans
segrar, men denna enkla ordets och handlingens makt utan
yttre tillbehör stod för Voltaire ingalunda som en naturlig
motsvarighet till den inre makt, som skulle lägga en värld
under sin spira. Han fordrade af denna lära, att den åtminstone
skulle vara utrustad med några yttre tecken. Hur skulle, så
är hans stående fråga, en hop fattiga, olärda fiskare, för hvilka
en timmermansson i Galileen går i spetsen, vara värda att
vara världens läromästare? Han finner en sådan tanke
orimlig. Hans förargelse häröfver visar, att han var oför-
mögen att fatta arten af kristendomens inflytande, som
blott var grundad på makten af ett rent lifs adel för att
vinna anhängare och väcka den tro, som består i en ny
håg och en ny vilja att föra ett lif med kärleken som:
drif kraft. |
Då han icke förstår, att en sådan reformatisk uppgift
kan fylla och behärska lifvet, anser han det också natur-
ligt och berättigat, att den får vika, när den står i vägen
för lyckan. Han råder till en sådan uppoffring, om den
sanna visheten, världsklokheten fordrar den. Ett exempel
föreligger i Zadigs uppförande, när denne af magerna un-
derrättas, att hans åsikter att solen vänder sig kring sig
själf och att året har tolf månader äro statsfarliga och
han till följd däraf tiger "utan vrede och utan förakt",
erinrande sig den vise Zoroasters ord, att "den vise, när han
äter, delar med sig åt hundarna, så att de icke bita honom"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
