Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En diktarkröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vr dras & Rs Aer ++ öva « < -
46 . VOLTAIRE.
8, En diktarkröning.
Den lysande triumfen, följd af döden, är det enda,
utrymmet tillåter oss att ytterligare berätta. Voltaires
rykte befann sig på höjdpunkten: det hade nått den punkt,
Jå för allmänheten en personlighet blir ett orakel, utrustat
med öfvernaturlig vishet. Ett exempel därpå är så intres-
sant, att det förtjänar anföras i hans egen ironiska fram-
ställning: "En borgmästare i Middelburg," säger han i ett
bref till madame du Deffand, "skref till mig och bad mig
; förtroende säga honom, om det fins någon Gud eller icke;
om i förra fallet han tar någon vård om oss; om materien
är evig; om den kan tänka; om själen är odödlig; och
anhöll att få svar med omgående."
Underrättelsen, att han ämnade besöka Paris, väckte
också hos de lättrörliga fransmännen en hänförelse, som tog
sig uttryck i barnsliga men vackra glädjeyttringar. Öron
och spänningen voro stora, medan man väntade, om resan
värkligen skulle äga rum. Läkarne hade afrådt den, men
den beslöts slutligen. Allt efter som tåget skred närmare
hufvudstaden, tilltogo vördnadsbetygelserna. Alla ville se
honom. De, som icke kunde blifva mottagna, betalade
värdshusflickorna för att lämna dörren på glänt, så att de
kunde uppfånga en skymt af dessa drag, som hela Frank-
rike kände på beskrifning, andra klädde sig till vaktmästare
för att få passa upp på honom.
Den 10 februari 1778 är han i Paris. Intet furste-
besök, hvarken Josef II:s eller Gustaf III:s, som nyss ägt
rum, hade väckt ett sådant uppseende. Hotell Villette,
där han bodde, var belägrat af nyfikna. Man berättade
anekdoter, om huru Voltaire vid Paris’ tullbom på en fråga
af tullbetjenten, som velat undersöka hans saker och undrat,
om däribland fans något förbjudet gods, svarat: endast jag
själf. |
Den åttiofyraårige gubben var också genom sitt ut-
seende och sin klädedräkt allt annat än vanlig. Hans
magra, nästan mumielikt aftärda gestalt, det infallna, gul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
