Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anglikanske prästen läser i en lång hvit korskjorta
bönen före predikningen; till själfva predikningen
kläder han sig i svart. Bönen kräfver en större
ädelhet i hållningen än predikandet gör. I bönen
vänder sig den bedjande omedelbart till Gud och
ställer sig likasom inför Hans ansikte; i predikandet
vänder han sig till folket, och han kan då tala med
en värme, som bryter hållningens jämvikt och
harmoni. Den hvita färgen passar fördenskull bättre
än den svarta att symbolisera bönen.
Motsatsen till hvitt är svart, det så att säga
förkroppsligade mörkret. Estetikern Köstlin säger om
det svarta: »Det är en dyster gäst, hvilken som ett
vidunder från skuggornas rike tyckes hafva trängt
sig in i ljusets och färgernas värld. Det är den
positiva tillintetgörelsen af all ljus- och färgglädje,
det är lifvets graf. Det likasom förkolar lifvet och
lämnar blott ett dödt residuum kvar; det är det
tillvarelsefientliga, det hemskt hotande, som drifver
sitt förstörelseverk i mörkret. Svart är fördenskull
skräckens färg, hatets, komplottens, mordets, den
oförsonliga fiendskapens, den hjärtlösa grymhetens
färg, färgen för det onda, det hälvetiska, det
djäf-vulska. Svart har poesi; men det är det rysligas
poesi.»
Det är egendomligt att höra denna
känsloutgju-telse af en man, som tillhör vår samtid — som själf
gått klädd i svart, sett dagligen omkring sig
folkskaror klädda i svart eller i färger, som närma
sig därtill, sett ett svartklädt prästerskap fungera i
kyrkorna och sett svarta likvagnar, likkistor och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
