Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grafningsprocessioner. Det är som om en man från
Rigvedatiden talade med hans ord. Hans uppfattning
af det svarta är helt och hållet Rigvedatidens
sångares uppfattning af mörkret, med hvilket de icke
förblandade natten. Det svarta mörkret var för våra
ariska förfäder 1000 år före Kristus just det som
Köstlin uttalat; natten däremot var för dem ett
gudomligt väsen, som med stjärneljus och måneglans
och med sömnens vederkvickelse hugsvalade de af
mörkrets fasor hemsökta människorna.
Rigvedaari-ernas uppfattning är i själfva verket alla folks, ej
blott naturfolkens, utan äfven de andras. Köstlin
har otvifvelaktigt riktigt återgifvit den svarta färgens
känsloton. Fechner anmärker, att äfven bland oss
européer, som kläda oss i svart och mörka kläder,
och för hvilka det svarta fått en viss helighet, skulle
antagligen ingen vilja bo i en våning, målad helt
och hållet i svart och med idel svarta möbler.
Till-ochmed klostercellerna äro icke svarta, utan hvita,
ehuru det svarta, som ej ger ögat någon
sysselsättning, skulle tyckas ägna sig bäst för kontemplationen.
Böcker, tryckta med hvita bokstäfver på svart
papper, skulle kanske passa för ett bibliotek nere i
underjorden, på färjekarlen Karons bokhyllor, ifall han
har sådana, men de måste verka afskräckande på
lefvande människor. Barn, öfverlämnade åt sitt eget
tycke, valde säkerligen icke svarta kläder, där andra
stode till buds; ungdomen ej heller. Lika litet
naturfolken.
Och det oaktadt har den svarta färgen mer och
mer tilltvungit sig erkännande bland de europeiska
Det sköna och dess lagar. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
