Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Den grekiska enheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
312
J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
Attisk pyxis med bilder UF kvinnolifvet. Efter Furtwängler, Vasenmalerei, F. Bruckmann A. G.
systemet. Genom landets stora utsträckning (omkr. 30,000 kvadratkilometer) och den
däraf betingade starka befolkningen var Makedonien särskildt egnadt att spela en
afgörande roll i politiskt afseende. Närmast förlamade de inre oroligheterna, som
utbroto efter Archelaos’ mord, statens krafter, till dess det slutligen lyckades för Filip
att återställa ordnade förhållanden.
Den nye härskaren var endast 29 år gammal, då han närmast såsom förmyndare
för sin brorson Amyntas tillträdde regeringen (359). Men han var en man af
framstående statsmannabegåfning och dåirtill, såsom det anstod en makedonisk konung,
soldat till lif och själ, men framför allt hade han lyckan att ega vid sin sida två
framstående förmågor: Parmenion, i hvarje fall denna tids framgångsrikaste fältherre,
och Antipatros, likaledes en mycket duglig fältherre och på samma gång framstående
politiker. Båda dessa voro vid Filips tillträde till regeringen redan mogna män
af en ålder mellan 30 och 40 år. De bragte den makedoniska arméen till en höjd
af utbildning, som icke hade sin like i världen, och i synnerhet utdanade de den
officerskår, som på ett så glänsande sätt skulle komma att utmärka sig i Alexanders
persiska krig och sedermera i diadochperiodens strider.
Två uppgifter voro af själfva sakernas natur förelagda konungen af Makedonien:
underkufvandet af de grekiska fristäder, som afskuro landet från dess kust, och
eröfringen af Thessalien. Genom att intaga Amhipolis och Pydna och kort därefter
äfven Methone (353) hade Filip tagit ett stort steg mot förverkligandet af det första
målet; men försöket att fatta fast fot i Thessalien hade misslyckats, närmast genom
Onomarchos’ segrar. Filip lät dock icke modet falla och ryckte följande året (352)
ånyo in i Thessalien. På slätten vid Pagaseiska vikens västra strand, på det s. k.
Krokosfältet stod det afgörande slaget. Onomarchos’ här blef till största delen
förintad, och han själf fann sin död i striden. Nu förmådde tyrannerna icke längre
hålla sig i Pherai utan öfverlemnade staden till Filip och drogo med sina
legotrupper till Phokis. Thessalien var därmed frigjordt från det tryck, som mera än ett halft
århundrade hvilat tungt öfver landet. Inbördeskriget var afslutadt. Filip valdes nu
till det thessaliska förbundets högste befälhafvare, och landet förblef förenadt med
Makedonien ända intill den romerska tiden.
Under tiden hade Onomarchos’ broder Phayllos återfört spillrorna af den slagna
hären till Phokis. Han fyllde nu de glesnade leden med nyvärfvade soldater, från
Sparta och Achaia kom förbundshjälp, Athen mobiliserade sin borgarhär och sände
den, 5,000 hopliter och 400 ryttare, till Thermopylerna. Gentemot så betydande krafter
skulle ett angrepp på passet enligt all beräkning hafva varit fruktlöst. Filip afstod
alltså för tillfället från vidare framryckande och öfverlemnade åt thebanerna att
Attisk
med bilder ur kvinnolifvet.
Efter Furtwängler, Vasenmalerei, F. Bruckmann A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
