Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Den grekiska enheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN GREKISKA ENHETEN.
313
komma till slutuppgörelse med Phokis. Därtill visade sig emellertid deras krafter
icke på långt när tillräckliga, och därför drog kriget vid boiotisk-phokiska gränsen
ut i åratal utan att leda till ett definitivt afgörande.
Den stora maktökning, för hvilken Filip hade sina thessaliska segrar att tacka,
ledde till en viss kyla mellan honom och hans gamla bundsförvanter i Olynthos,
hvilka nu började känna oro för sin egen själfständighet. De afslöto alltså fred med
Athen och gåfvo en fristad åt Filips halfbroder Arridaios, som gjorde anspråk på
den makedoniska tronen. Detta lät Filip passera, enär han närmast var upptagen
med de thrakiska angelägenheterna, men så snart han genom ett segerrikt fälttåg
tvungit den thrakiske konungen Kersebleptes till fred, ställde han till olynthierna
en uppmaning att utlemna pretendenten och, när uppmaningen ej hörsammades,
inryckte han i Chalkidike. Olynthos trädde nu i förbund med Athen (349), men Athen
var icke i stånd att bringa verksam hjälp, enär det lyckades Filip att bringa Euboia
till affall från Athen.
get mot Filip under
dessa omständigheter
var alldeles utsiktslös
för Athen. På en
åter-eröfring af Amphipolis
var efter Olynthos’ fall
icke mer att tänka,
men väl låg det i Filips
hand att bemäktiga
sig de athenska
besitt-ningarne på den
thrakiska Chersonesos.
Därtill kom statens
svåra finansiella
utmattning genom
fälttågen till Olynthos och
Euboia och det svåra
afbräck, som handeln
lidit i följd af
makedoniska kaperier. Till
och med Demosthenes,
hvilken bland alla
athenska statsmän
if-rigast uppträdt för
krigets energiska
fortsättande, kunde icke
undgå att inse detta.
Icke heller önskade konungen någonting högre än en öfverenskommelse med Athen.
Äfven han var för svag att rikta afgörande slag, ty han var maktlös gentemot Athens
sjömakt, liksom Athen var maktlöst mot hans landthär. Helst skulle han hafva
dragit Athen öfver på sin sida. Någon intressemotsats förelåg icke mellan de båda
makterna, för så vidt Athen kunde uppgifva sina gamla anspråk på Amphipolis, hvilka
det för öfrigt icke kunnat göra gällande under nästan ett århundrade, men väl skulle
en förening mellan Greklands starkaste landmakt och dess starkaste sjömakt
ändtligen kunna gifva åt nationen den efterlängtade freden och för de gemensamma
bröderna i Asien bereda befrielse från perseroket. Det kan icke råda något tvifvel
därom, att Filip redan då bar på dessa planer, som han och hans son under de
närmaste åren utförde.
Så lät konungen officiöst göra fredsanbud i Athen, hvarpå en athensk
beskickning affärdades till Makedonien. I spetsen för beskickningen stöd Demosthenes.
Man kom också snart till fredsslut på grundval af status quo, d. v. s. Athen afstod
från Amphipolis. Vidare kom man öfverens om ett försvarsförbund mellan de båda
kontraherande parterna. Phokis, med hvilket Athen visserligen stod i folkrättsligt
En athensk här under
Phokion skickades till
ön, men kunde
ingenting uträtta, och till
sist återstod intet
annat än att erkänna
Euboias
själfständighet. Under tiden hade
de flesta af de
olyn-thiska förbundsstäderna öfvergått till Filip,
och till sist togs äfven
Olynthos själft med
storm (348). En
hjälp-expedition hade
athe-narne i sista stund
utrustat, men denna
kom för sent. Staden
förstördes, och
Chalkidike förenades med
Makedonien, som
härigenom ändtligen kom
i full besittning af
sina kuster.
Det var tydligt, att
en fortsättning af kri-
Demosthenes, hufvudet på en staty
i Vatikanen i Rom.
Efter fotografi af Fratelli Alinari.
Världshistoria I.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
