Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den romerska bonden och den nya staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
378 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
eller latinsk härkomst. Om det jämte lifegna funnos äfven fria bönder, kan man
icke bestämdt säga. Bönderna bodde på landet. Alla de, som bodde i Rom utom
de patriciska ätterna, egde visserligen före folktribunatets upprättande inga politiska
rättigheter, men de torde dock ej varit lifegna.
Konungarnes förjagande har ingen ändring åstadkommit i förhållandet mellan
jordherrerättens innehafvare och de lifegne, utan öfvergick jordherrerätten likaväl
som lifegenskapen från monarkien till republiken. Blott såtillvida hade inträdt en
förändring, som de Jordherrerätt besittande ätterna i konungarnes ställe öfvertagit
regementet. De egde detta oafkortadt intill upprättandet af folktribunatet och de
fyra lokala stadstribus.
Att denna åtgärd, som gaf de icke-patriciska stadsborna början till politiska
rättigheter, icke Jtommit till stånd utan stark oro i staten, framgår redan af den vidtgående
! rättigheten att inskrida och hjälpa, jus auxilii, som tribunerna tilltvungit sig mot
ämbetsmännen. Den rörelse, som hade uppstått i staden, började att utbreda sig till
bönderna. Den rörelsen förde i sitt slutresultat till bildandet af den nya staten.
De tolf taflornas lag är byggd på fri eganderätt till jorden, och den känner icke
längre skillnaden mellan öfvereganderätt och undereganderätt. Alltså har det
förhållande, hvarpå den senare eller lifegenskapen hvilade, upphört, skillnaden
af-skaffats och försvunnit. Personer, som förut haft en mera inskränkt rätt till det
egna hemmets jord, hafva erhållit full eganderätt. Senare finner egandet af jord uttryck
i de lokala landtribus, tribus rusticce. Denna indelning träffar jorden, och personerna
tillhöra tribus endast om de innehafva full eganderätt till jorden. Den fulla
eganderätten till jorden har alltså inträdt i och med upprättandet af de landtliga tribus,
i sammanhang hvarmed de förut lifegna bönderna erhöllo fri eganderätt till sin jord
och jordherrerätten bortföll. Upprättandet af tribus rusticce var således en
bondeemancipation, en det romerska bondeståndets frigörelse. Denna romerska
blonde-frigörelse är yngre än tillsättandet af folktribunatet med upprättandet af d<5 fyra
stadstribus, men äldre än decemviratet och de tolf taflornas lag.
Äfven i Grekland hafva de lifegne ofta försökt att skaka af sig jordherrerittens
ok; penesterna i Thessalien, heiloterna i Sparta hafva upprepade gånger kämpat för
befrielse. Omkring år 500 f. Kr. befriade sig de lifegne i Argos, och i Syrakusa
lyckades det år 461 för mången lifegen att erhålla fri jord. En bondebefrielse
Ovan-
ifrån genomförde en upplyst grekisk furste, tyrannen Klearchos i Herakleia vid Pontos,
i det att han frigaf herakleoternas lifegne, de s. k. mariandynerna, och gaf dem land.
Huru mycket tanken på en böndernas frigörelse liksom låg i luften under årti mden
efter 500, visar sig framför allt i Sparta. Strax efter år 470 f. Kr. förberedde re^ enten
Pausanias, segraren vid Plataiai, heiloternas befrielse. Men afgörandet i Sparta! utföll
emot Pausanias och heiloterna.
På annat sätt gick det i Rom. Här kom det till upphäfvande af jordherrejrätten
och till en öfverenskommelse mellan förutvarande jordherrar och numera fria b<
Jorden delades mellan herrarne och bönderna. Jordherren fick naturligtvis sin
rundligt tilltagen, bonden fick efter ytinnehållet mindre än han förut besuttit, men han
fick det som fri egendom. Egendomsherren själf var för framtiden vid landtb -ukets
bedrifvande på sin egen lott ej längre bunden af sina underhafvande; nu kunc e han
ohämmad af deras sedvanerätt idka ett mera rationellt och mera ekonomiskl
bruk, om han ville införa nya metoder och göra förbättringar. Nu kunde han
själf blifva landtbrukare; en föreställning såsom den om Cincinnatus, hvilken, h
från plogen, slår volskerna eller sequerna, blir först nu rimlig och begriplig,
om de förut lifegne också voro fria, så kunde det icke fettas den förre grandi
Intill den fjärde sonen gaf man väl särskilda namn, men från och med den femte
gaf man sönerna helt enkelt nummer: Quintus, Sextus, Decimus, d. v. s. fem, sex,
ja till och med tio söner voro alltså ingen sällsynthet. De yngre bondsönerna
hvilka icke funno full sysselsättning på fädernegården, stodo med sina kj-aftiga
armar till herregårdens förfogande såsom fria arbetare.
Den skiftesförrättning, som då företogs på romerskt område, kände icke t 11
allmänning eller tvång till sambruk. Ligga åkrarne blandade om hvarandra och iunna
nder.
andel
alltså,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
