Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Det stora samniterkriget och den nya romerska härordningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET STORA SAMNITERKRIGET OCH DEN NYA ROMERSKA HÄRORDNINGEN. 399
Romersk-campansk kopparplatta med tjur och romerskt ass (kopparmynt med Janus-
hufvud och skepp).
Minskad storlek. Originalen i Königl. Miinzkabinett i Berlin.
Åkerbruket bildade numera icke längre ensamt grundvalen för den romerska
ekonomiens byggnad. Jämte åkerbruket hade handeln vunnit förkofran och vidsträckt
utbredning, man hade under åren 348 och 343 f. Kr. ingått handelsfördrag med Karthago.
I sammanhang därmed stod också öfvergången från naturalhushållning till
penninghushållning. Omkring år 400 f. Kr. hade man i Karthago infört myntning.
Från de märkta barrerna öfvergick man i Rom mellan 400-350 f. Kr. till gjutna
mynt. Dessa romerska mynt äro omkring 100 år yngre än decemvirerna. På
de-cemvirallagstiftningens tid hade jordegendomen utgjort måttstocken på förmögenhet,
och vid sidan af jordegendom företrädde boskapsuppsättningen rörlig förmögenhet.
Nu däremot förfogade man öfver penningar, nu hade kapitalbildning börjat. På fast
egendom hvilade den gamla lokala tribusindelningen och centurierna, på den
hvilade tjensteplikt och politiska rättigheter. Till de förändrade ekonomiska
för-hållandena tog Appius Claudius nu hänsyn, i det att han till de lokala tribus förde
äfven personer utan fast egendom, och detta utan åtskillnad i samtliga tribus,
stads-tribus såväl som landtribus. Jämte de fyra stadstribus räknade man nu tjugusju
landtribus. Äfven i centurierna inkommo nu personer utan jordegendom, och till
grund för Centurieindelningen lade Appius Claudius icke besuttenheten utan
penningen. Vi ega ännu hans centurieschema, visserligen icke i hans egen tids
myntfot, utan omräknad till den myntordning, som infördes år 268 f. Kr. Detta den fasta
egendomens utbytande mot penningen såsom grunden för härens rekrytering och
indelning innebar en stor förstärkning för hären, ty därigenom upptogos nu i hären
äfven icke jordegande personer. Detta var den stora härförstärkning, som man
behöfde i de samtidiga krigen mot saniniterna och etruskerna. Vi veta icke, af huru
många centurier den gamla indelningen hade bestått, men Appii Claudii verk är den
nya anordningen med 193 centurier. Af dessa voro 170 förbehållna fotfolket, och af
dessa voro 80 förbehållna classis, den första förmögenhetsgraden, med fullständig
beväpning. Borgarne infra classem voro i sin tur uppdelade efter förmögenhet i
fyra klasser, de första tre klasserna hade hvar för sig 20 centurier, de sista hade
30. Äfven beväpningen blef för hvarje grad allt ofullständigare. Classis bildade
härens kärna. Militärhandtverkare, timmermän och smeder liksom ock militärmusik
anslöto sig härtill med två centurier. I den sista centurian sammanfördes alla de
öfriga, som icke hunnit fram till femte gradens minimalsats. Denna sista centuria
innefattade de s. k. accensi velati, obeväpnade, som ställts till de fem gradernas tjenst;
de hade att följa hären för att, försedda med de slagnes och sårades vapen, i
nödiga fall inträda såsom ersättningsmanskap.
Ännu vid tiden för den Caudinska freden funnos af reguliärt kavalleri blott de sex
centurierna adelsryttare. Vid sidan af dessa hade efter vejenterkriget funnits frivilliga
ryttare, välmående unga plebejer, som själfva uppställde sin häst och underhöllo honom,
men nu förstärktes äfven det reguliära kavalleriet. De sex gamla centurierna
förblefvo intill 220 f. Kr. förbehållna åt patricierna, men jämte dem hade efter år 310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
