Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Triumviratet och Egyptens fall, Augusti seger och den romerska republikens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRIUMVIRATET O. EGYPTENS FALL, AUGUSTI SEGER O. ROMERSKA REPUBLIKENS SLUT. 499
Antonius. Den 28-åriga Kleopatras tjusande behag verkade på honom liksom den
21-årigas hade verkat på Caesar. Från Tarsos gick Antonius till Egypten och
tillbragte där vintern 41-40 f. Kr., till största delen i Alexandria, och året därpå födde
honom Kleopatra tvillingarne Alexander Helios och Kleopatra Selene. Efter Fulvias
död hade Antonius visserligen förmält sig med Octavia år 40 f. Kr.; men icke desto
mindre förmälde han sig formellt med Kleopatra år 36 f. Kr. och uppträdde äfven
formellt såsom Egyptens härskare vid hennes sida. Realiter sedt var han nu konung
af Egypten, men bar ____________
hade den parthiske
icke konungatiteln af
hänsyn till Rom. Hans
äktenskap med
Octavia fortfor. Antonius
hade blifvit en
hellenistisk konung och
han gjorde liksom
Alexander den Store
bruk af den
hellenis-tisk-orientaliska rättigheten till polygami.
Efter romersk rätt var
bigamien icke tillåten,
men en bigami från
Antonii sida förelåg
icke heller juridiskt,
ty hans äktenskap med
Kleopatra var enligt
romersk rätt ogiltigt.
Redan innan han
blef Egyptens
härskare, hade Antonius
måst föra ett krig mot
partherna, han
förde det då såsom
ett försvarskrig. Men
nu i egenskap af
Egyptens härskare, förde
han detta krig såsom
angripande part, ty
han lefde i
hellenis-mens idéer och
planerade en förnyelse af
Alexanderriket.
Han hade icke sökt
partherkriget, men han
måste genomkämpa
det, ty partherna hade
angripit. År 42 f. Kr.
Kleopatra. Egyptisk relief från
Dendera.
Originalet i Louvre i Paris. -
storkonungen Orodes
understödt Cassius
mot triumvirerna.
Såsom ombud och
underhandlare för Brutus
och Cassius hade Q.
Labienus gått till
honom och efter slaget
vid Philippi stannat
hos partherna. Det
var han, som nu
föranledde partherna till
ett infall i Syrien och
Mindre Asien år 40 f.
Kr. och som förde dem
ända till Lydien och
lonien. Först år 39
f. Kr. fördref dem
Antonii fältherre Ventidius
Bassus från Syrien och
Mindre Asien. Näi4 de
året därpå åter
inföllo i Syrien, slog han
dem i slaget vid
Gin-daros i Nordsyrien.
När Antonius år 36 f.
Kr. företog sitt
hämndetåg och öfvergick
till angrepp på
partherna, hade den
ar-meniske konungen
Ar-tavasdes slutit sig till
honom och det blef
honom möjligt att
angripa närmast Medien.
Härigenom behöfde
han icke direkt
öfvergå Eufrat och kunde
undvika den farliga
striden på Mesopotamiens slätt och genom en omväg öfver Armenien bedraga
partherna. Han drog därför uppför Eufrat, men sannolikt icke uppför den nordliga
källflöden, utan den sydliga, Murad Tschai. När Antonius misslyckades vid belägringen
af Lillmediens hufvudstad och anträdde återtåget genom Armenien, så är det tydligt,
att det ännu var långt till Alexanderrikets återupprättande, men hans maktställning
i östra rikshalfvan och i Egypten var ännu icke rubbad. Däremot lågo efter år 36 f. Kr.
svårigheterna däruti, att endast Octavianus och Antonius vorokvar af de makthafvande.
Efter Sext. Pompeji och Lepidi aflägsnande började Octavianus, numera stående
-ensam emot Antonius, redan år 36 f. Kr. den nya kursen i sin inre politik, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
