Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den israelitiska kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
att bestå. Men den iraniska kulturen och framför allt den af Zoroaster stiftade
Ahura-Mazda-religionen, som redan få ar efter Cyri död blef statsreligion, verkade
fullkomligt omgestaltande på folkens lif i den främreasiatiska Orienten. Själfva
Mindre Asien drogs med i den stora förändring, som framträdde i den västasiatiska
befolkningens politiska, religiösa och kommersiella gestaltning, och ända till farao-
nernas land trängde nya ideer, seder, regler och traditioner. Det ligger utom ramen
för denna framställning att närmare inga på denna iraniska kultur. Däremot kunde
det icke vara ur vägen - för att fullständiga den skiss, som författaren i det före-
gående sökt utkasta öfver det forntida Österlandets kultur - att ytterliga taga del af
ett eller annat minnesmärke, förklara en eller annan urkund eller utveckla en eller
annan synpunkt, som förut icke tillräckligt kommit fram. Den egyptiska odlingens
inflytande på de närboende nubierna, som sedermera för en ansenlig tidrymd hade
öfverväldet i Nildalen, skulle kunna belysas. Man skulle kunna undersöka den
arabiska kulturens begynnelser, öfver hvilka en betydande mängd inhemska urkunder
lofva att sprida ljus, i deras växelförhållande till den babyloniska kulturen. Moabi-
ternas religionsuppfattning och det feniciska Pantheon, hvars gudalära skulle kunna
rekonstrueras med ledning af votivinskrifter och af den stiliserade framställning från
hellenistisk tid, som härrör från Philo af Byblos, borde likaledes undersökas. Emellertid
ar det knappast möjligt att ännu sa länge få fram någonting visst ur alla dessa
för fackmannen högst intressanta specialundersökningar. Den, som blott en gång
tagit del af de öfversättningar af de sydarabiska s. k. mineosabeiska urkunderna, som
gifvas af de nuvarande förnämsta representanterna för denna forskningsgren, torde
hafva kommit till den öfvertygelsen, att man ännu icke kan tala om någon verklig
visshet på detta område. Om den kananeiska kulturens förutsättningar hafva vi i det
föregående sökt meddela det viktigaste. Hvarje behandling af den söder om Egypten
framträdande, antagligen delvis originella kulturutvecklingen försvåras ännu sa länge
af bristen på inhemska källor. Babylonien och Assyrien samt Egypten äro de enda
stora faktorer i den forna Orientens historia, om hvilkas framskridna kultur rikliga
och tillförlitliga uppgifter föreligga. Då till och med det väldiga Hetariket, som
vid sidan af dessa båda land val ett halft årtusende igenom spelade en viktig roll
i denna historia, anda till närvarande stund undandrager sig forskningens ljus, i det
att dess minnesmärken ännu icke kunnat slutgiltigt dechiffreras, skulle vi alltså nu
hafva nått slutet af denna framställning, sa framt icke ett världshistoriskt moment i
en liten kananeisk stats historia ända till den dag i dag ar med oförminskad kraft och
oberoende af årtusendens växlingar utöfvat det djupaste inflytande på var egen kultur.
Vi åsyfta naturligtvis den israelitiska religionen.
Den, som inlåter sig på vågspelet att gifva en kort öfverblick öfver hebreernas
kultur, skall, ju längre han intränger i det gifna ämnet, med allt större öfverrask-
ning och en oafvislig känsla af missräkning inse de ofantliga svårigheter, som ställa
sig i vägen för lösningen af denna uppgift. Redan en flyktig historisk-geografisk
betraktelse af den lilla landsträcka, som hebreerna bebodde, gifver en inblick i dessa
svårigheters natur. Sedan habiri (eller hebreerna) - förutsatt att denna i det före-
gående ofta antydda sammanställning får anses som en hållbar hypotes - sa där
ungefär i det 15:de århundradet blifvit bofasta, sammansmälte deras egen mer eller mindre
utvecklade civilisation med en gammal hög kultur, som - utom ur inhemska - uppstått
ur främmande element, hemtade från den babyloniska Östern, den egyptiska Södern
och den ännu i fullständigt dunkel höljda Västern. De babyloniska och egyptiska
kulturinflytelserna fortsatte bevisligen att verka äfven efter Palestinas besittnings-
tagande. Men äfven i norr framträdde i det uppblomstrande Hetariket en ny faktor,
som icke kunde blifva utan inverkan på den israelitiska civilisationens utveckling. Det
ar alltså en blandkultur i ordets eminentaste mening, som liksöm för alla andra
kananeiska och arameiska stammar måste antagas äfven for Israel. Men medan
monumentala inskrifter vid Nilfloden liksom vid Eufrat och Tigris redan nu till en
viss grad gifva besked om de egyptiska och babyloniska kulturernas utvecklings-
gång, saknas i Palestina samtidiga och autentiska källor sa godt som fullständigt.
Gamla Testamentets uppgifter stamma nästan alla från en mycket senare tid, och ju
mer tendens och nationell färgläggning, som lyser fram ur dem, dess svårare blir det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
