Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Det fornpersiska riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
R. STtBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
cariernas flotta bragtes slutligen det ar 351 f. Kr. affallna Cypern åter till lydnad. Till
följd af oroligheterna i Mindre Asien kom konung Filip af Macedonien, den mest
betydande statsmannen på sin tid, att rikta sin uppmärksamhet på detta område.
Då han lyckats förena alla hellener under sin militärmonarki, ärfde han därmed
också uppgiften att i öfverensstämmelse med Greklands gamla nationella politik
befria de mindreasiatiska grekerna. Han ingrepp alltså i den mindreasiatiska oredan
och sände under Parmenions befäl trupper öfver på persisk mark, ehuru blott i
ringa antal. Den strid, som slutade med perserrikets undergång, börjades sålunda
redan af Filip. Alexander fullföljde närmast endast Filips verk med större kraft.
Först med hans oerhörda framgångar växte hans planer och uppgifter.
Filips belägring af Perinthus var den första anfallsstöten mot Asien, genom hvil-
ken han satte sig i besittning af de sund, som åtskilja Asien och Europa. Med
–"–.-J ingen stark stat i längden kunnat nöja sig. Trots alla
dessa har emellertid
oroligheter hade
dock det persiska
riket genom Ar-
taxerxes III åter-
vunnit en viss inre
styrka. Artaxerxes
var en grym och
osympatisk män-
niska men en be-
tydande härskar-
personlighet och
en skarpsinnig
statsman, som var
väl vuxen den slu-
ge macedoniern Fi-
lip. Rikets politik
leddes under ho-
nom af eunucken
Bagoas. Då denne
såg sin ställning
hotad af ett mäk-
tigt hofparti, förgif-
tade han konungen
(337 f. Kr.). Endast
några månader här-
skade en konung
Arses, som mör-
dades ar 336 f. Kr.
Det var under hans Relief å Xerxes’ tron.
regering, som Par-
menion öfvergick
till Asien; de eröf-
ringar, som han
gjorde här, återto-
gos emellertid af
Memnon, rhodiern
Mentors broder.
Då Arses försökte
frigöra sig från Ba-
goas’ inflytande,
blef han jämte sina
barn mördad af
denne. Mördaren
uppsatte nu en
brorsons son till
Artaxerxes II på
tronen, den siste
Akemeniden Da-
rius III Codoman-
nus(335-330f.Kr.).
Han lyckades omsi-
der att göra sig kvitt
Bagoas, i det att
han tvang honom
att själf tömma den
giftbägare, som
han tillredt for ko-
Originalet i Louvre-museet i Paris,
nungens räkning.
Darius III var ingen svag eller feg natur. Sitt personliga mod ådagalade han i stri-
derna vid Issus och Gaugamela. Men han hade i Alexander en motståndare, som i sin
djärfva genialitet skapade ett helt nytt stridssätt. Perserna stredo tappert på sitt satt, och
deras siste konung fick en ärofull undergång. Historien om den stora strid, hvari det
akemenidiska riket gick under, förstås bäst i dess sammanhang med den grekiska historien.
Af de forna perserna få vi en afgjordt sympatisk bild. Det ar ett kraftfullt, tappert
folk, utmärkt genom sitt deciderad! manliga, stolta väsen, genom sin trohet, heders-
känsla och sanningskärlek. Det ar det första folk i historien, som man kan tillerkänna
äkta humanitet. Aldrig hafva de i sina krig utöfvat onödiga grymheter, den assyriska
blodtörsten låg dem fjärran, och en besegrad fiende behandlade de alltid med ädel-
mod. Sa länge de till sin kärna fortforo att vara ett bondefolk, bevarade de
äfven sin duktighet. Arbetsamhet hemma på åkern, tapperhet i striden, sann-
färdighet i tal och svar och måttlighet i njutningen voro dygder, för hvilka de voro
kända. Barnrikedom var en stor ära, som till och med belönades med utmärkelse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
