Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mongolerna under Djingis-kan och hans efterträdare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 R- STt)BE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
på omkr. 50,000 man. Ett utfall från de belägrades sida slutade med deras nederlag.
På femte belägringsdagen kapitulerade borgerskapet, och de turkiska trupperna ställde
sig till mongolernas förfogande.
Emellertid hade en mongolhär under Djudjis befäl tågat utefter Syr-darja mot dess
mynning, och efter att hafva intagit flere befästa städer ockuperat nordvästra delen
af Kovaresmien. Vid slutet af ar 1220 stod denna mindre afdelning af den stora mongol-
hären vid nedre Syr-darja. Den härafdelning, som samtidigt tågat uppför Syr-darja,
eröfrade Benaket och Kodjent. Den snillrike Timur-meliks försvar af Kodjent utgör
en särskildt intressant episod. Han hade befästat en ö i Syr-darja. Då mongolerna
byggde dammar i floden för att angripa honom på hans ö, for han nedför strömmen
på båtar, som han öfverhöljt nied fuktiga filtar och våt lera för att skydda.dem mot
pilar och eld. Alla angrepp och hinder från mongolernas sida förstod han att upp-
finningsrikt bryta sig igenom. Först efter hans landstigning blefvo mongoliska ryttare
i stånd att förfölja honom. Timur-melik ensam lyckades undkomma dem, sedan
hela hans trupp fallit. Han begaf sig till den hjältemodige Djeläl ed-din, Muham-
meds son. Djeläl ed-din och Timur-melik äro de egentliga hjältegestalterna i striden
mot mongolerna. De representera den historiska motsättningen mellan två kulturer
- inom den muhammedanska världen framträda en mängd individuella krafter
jämte stort personligt hjältemod, medan det hos mongolerna ar fråga om massverkan
och vi nästan aldrig få bevittna handlingar, utförda af enstaka öfverlägsna personligheter.
Den strängaste disciplin behärskar massorna. Den enskilde sträfvar icke efter ut-
märkelse för egen del utan följer endast obetingadt sina förmäns befallningar. Och
äfven de högsta befälhafvarne äro endast lydiga redskap, som utföra Djingis-käns
vilja. Däremot förmådde den muhammedanska världens hjältar icke organisera några
massor, och deras personliga hjältemod kunde därför icke rädda situationen.
Muhammed flydde från Naischäpur öfver Rej och Kaswln till Irak, alltifrån Nai-
schäpur förföljd af flere mongoliska afdelningar. En mongolhär sammanstötte med
Muhammeds följe vid Hamadän. Här utspann sig den enda drabbningen mellan de
bada makterna, hvilken slutade med ett tillintetgörande nederlag för Muhammeds
trupper. Han själf lyckades rädda sig till en ö i Kaspiska hafvet, där han dog i
december 1220. Under tiden hade Djingis-kän från Samarkand ordnat Ma-werä-
a’n-nahrs förvaltning och i Bpkära insatt en mongolisk ståthållare.
Det kovaresmiska rikets öde var afgjordt, ehuru Muhammeds son Djeläl ed-din
under äfventyrliga krigståg ännu gjorde fienden hjältemodigt motstånd och vid en-
staka smärre tillfällen kunde tillfoga mongolerna ett nederlag. Han hade vändt sig
mot Korasan, där det endast stod en obetydlig mongolisk truppstyrka. Vid Herät
förenade han sig med Emm el-mulks 10,000 man och slog mongolerna, som just
belägrade Kandahär. Djeläl ed-din undvek försiktigt att innesluta sig i någon fäst-
ning och valde Gasna till medelpunkt för sina operationer.
Emellertid hade Djingis-kän intagit Balk, som icke gjorde motstånd och därför
behandlades skonsamt. Hans söner fullbordade underkufvandet af Korasan och
Kovaresmien. Samtidigt hade Djeläl ed-din samlat en större här ur olika nationer och
tågade med denna mot mongolerna. I ett tvådagarsslag vid Parwän - sannolikt
beläget mellan Gasna och Bamlan - tillfogade han mongolerna ett svårt nederlag.
Men muhammedanerna förstodo icke att utnyttja segern utan deras anförare råkade
i strid om bytet. De nationella motsatserna gjorde sig lidelsefullt gällande och
Djeläl ed-dins här upplöstes till stor del - endast Timur-melik med turkarne förblef
honom trogen. Djingis-kän tågade nu med samlad kraft mot Djeläl ed-din, som icke
mer var i stånd att inlåta sig i öppen strid. Utan att försöka försvara passen genom
Hindukusch drog han sig tillbaka till Indus. Mongolerna intogo Gasna, hvars samt-
liga invånare dödades (äfven handtverkarne). Emellertid hade Djeläl ed-din uppnått
Indus; medan han lät bygga skepp för öfvergången, upphanns hans eftertrupp redan
af mongolernas första afdelningar. Muhammedanerna blefvo slagna i en fäktning,
och mongolernas hufvudstyrka hann fram, innan skeppsbyggandet var afslutadt.
Sålunda kom det den 24 november 1221 till ett afgörande slag. Länge böljade
striden hit och dit, men sedan det mongoliska gardet ingripit, var saken afgjord.
Djeläl ed-din undkom öfver Indus med endast 4,000 man. Djingis-kän förföljde icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
