Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mongolerna under Djingis-kan och hans efterträdare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONGOLERNA UNDER DJINGIS-KAN OCH HANS EFTERTRÄDARE.
439
den slagne fienden längre. Under tiden hade Tului blifvit sänd till Korasan, där
kriget till största delen bestod i belägring af fästningar. På tre månader intog Tului
utom Merv, Naischäpur och Herät äfven en mängd mindre städer.
Mongolkriget åren 1221-1222 betecknar den mest fruktansvärda ödeläggelse, som
Västasien någonsin undergått och hvars efterverkningar det sedan aldrig fullständigt
öfvervunnit. Likväl får man icke glömma, att äfven muhammedanerna, då tillfälle
bjöds, föröfvade de största grymheter och att till och med en man såsom Djeläl ed-din
fann stort välbehag däri. Efter Balks och Mervs förstöring var all motståndskraft
bruten, och endast spridda
röfvarband oroade fortfa-
rande landet. Efter se-
gern öfver Djeläl ed-din
hade Djingis-kän stannat
ännu tre månader vid
Indus. Han ville taga
återvägen öfver Indien,
Himalaya och Tibet och
sände i detta syfte en
ambassad till Delhis sul-
tan. Emellertid beslöt han
snart, måhända föranledd
därtill af ett uppror bland
tanguterna, att taga sam-
ma väg tillbaka. I maj
1222 stod kanen vid Amu-
darjas strand; personligen
deltog han under detta ar
icke i något fälttåg. Att
intaga bergfästningarne i
norra Afganistan och
trygga förbindelserna öf-
verlät han åt sina fält-
herrar, som framgångs-
rikt löste dessa ingalunda
lätta uppgifter. Djingis-
käns militäriska geni ha-
de utomordentligt snabbt
och säkert satt sig in i
de för honom helt och
hållet obekanta geogra-
fiska förhållandena, och
genom sina spioner hade
han snart förvärfvat sig
en ytterst noggrann kän-
nedom om landets natur.
På hösten 1222 begaf sig
Djingis-kän öfver Amu
till Samarkand och på
våren 1223 sammanträf-
fade han med Ogotai och Djagatai vid Syr-darja där en kurultai afhölls. På
sommaren 1223 hade mongolerna sitt läger på det stora slättlandet norr om Alexan-
derberget. Ar 1223 återvände Djingis-kän till Mongoliet. Sannolikt uppehöll sig
mongolhären under sommaren 1224 vid Irtisch, sa framt det ar riktigt, att den på
hösten 1223 lemnade steppen.
Tillsammans med Djingis-kän återvände äfven hans söner utom Djudji, som stan-
nade kvar. Redan denne tycks hafva närt ett hopp om att grunda ett själfständigt
rike. Han lär hafva uppgjort en plan att döda fadern under en jakt och ingå förbund
Samarkands belägring af mongolerna.
Miniatyr ur en Djagatai-handskrift i Rritish Museum i London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
