<chapter name="Fornjapanska civilståndsregister. Förklaring och öfversättning till efterföljande textillustration, af S. MIURA och A. WEDEMEYER.">

FORNJAPANSKA CIVILSTÅNDSREGISTER.

Förklaring och öfversättning till efterföljande textillustration, af S. MIURA och A. WEDEMEYER. I samband med författningens ombildning efter kinesiskt mönster (Taikwa-reformen) började man också i Japan införa befolkningen i civilståndsregister (ko-seki eller he-fumuda). Efter s. k. Taiho- lagarne af år 701, hvari Taikwa-reformerna hafva blifvit kodifierade — eller rättare efter deras senare redaktion af år 718 och följ. år — känna vi till föreskrifterna angående dessa register. Myndigheterna i provinserna (hvilka vid år 701 torde hafva varit 61) och i hufvudstadens tvenne distrikt skulle arbeta med upprättandet af registren hvart 6:te år under den första dekaden i den 1:sta månaden. De olika hushållen registrerades på sätt, som framgår af det här bifogade exemplet. På hvarie provins torde i genomsnitt hafva kommit 3,000 à 4,000 hushåll, motsvarande ungefär 80,000 invånare. Provinsståthållaren (koku-shu), som för detta ändamål hade 4—8 ämbetsmän vid sin sida, måste personligen öfvertyga sig om hvilka som skulle räknas till de »vuxne», »gamle», »sjuke» etc. De register, som hörde till en och samma kommun (ri eller sato), sammanfattades på en rulle, och hvarje sådan rulle utfärdades i tre exemplar, af hvilka ett stannade hos provinsförvaltningen, medan de båda andra skulle före den 30:de dagen i den 5:te månaden insändas till den högsta centrala förvaltande myndigheten (Daijokwan; öfversättes ofta med »statsrådet»). Där jämfördes de med de 6 år förut upprättade registren, och påfallande oemotsvarigheter dem emellan gåfvo anledning till skriftliga förfrågningar hos provinsmyndigheterna och till beriktiganden i händelse af behof. Slutligen öfverlemnades det ena af de båda exemplaren till civildepartementet (Nakatsukasa-sho) och det andra till det statistiska departementet (Mimbu-sho), där de tjenade till att kontrollerande »räknetabeller» (kei-cho eller kaze no fumuda), hvilka — uppställda efter ett liknande schema och med tagen hänsyn till sedermera inträdda förändringar — årligen i 7:de och 8:de månaden uppgjordes i provinserna och lågo till grund för fördelningen af skatter och beställningar. De rullar, som härrörde från de fem sista folkräkningarne, plägade förvaras; när de blefvo äldre, förstördes de, tid efter annan; blott registren för året 670 var det meningen att bevara för all framtid. De funnos också kvar ännu år 811, men 839 hade de båda departementen tydligen förlorat sina exemplar, ty de provinsiella myndigheterna förständigades då att inleverera till civildepartementet kopior af registren för år 670. Om detta skedde, är obekant. Nu äro de äldsta registren helt och hållet förlorade, och af de senare hafva endast obetydliga, tillfälliga rester bevarats till våra dagar. Dock är det att döma af dessa rester mycket sannolikt, att registren faktiskt förekommit i hela riket och icke blott i de närmast den kejserliga maktens säte belägna »inre provinserna». Äfven den föreskrifna terminen om 6 år torde åtminstone på 700-talet i regel hafva blifvit iakttagen; de gamla officiella riksannalerna omtala nämligen, att civilståndsregister blifvit upprättade åren 646, 652, 670, 685, 702, 708, 714, 721, 726, 732, 738, 744, 750, 758, 764, 770, 776, 782, 788 — ett tydligt bevis för den storartade energi, som utmärkte den kejserliga förvaltningen under denna tid. För den följande tiden saknas alla underrättelser om möjligen förekommande folkräkningar. På det här afbildade bladet från år 702 e. Kr. föreligga uppgifter för ett hushåll från provinsen Chikuzen på Kyushu. De gifva oss ett exempel på den då i Japan härskande familjetypen, som utom den äldste manlige medlemmen (ka-cho), hvilken i egenskap af egare af familjens förmögenhet betecknas som husbonden (ko-shu eller he-nushi), och hans närmaste anhöriga äfven inbegrep andra släktingar med deras närmaste — så i detta fall »husbondens» moder och en hans kusin med hustru och sju barn. Familjen i fråga tillhör ätten Urabe, en ärftlig spåmannakorporation, från hvilken äfven »husbondens» maka härstammar, medan hans fader och hans kusin tagit sig hustrur ur andra ätter. Familjens vuxna manliga medlemmar hafva båda nöjt sig hvar och en med sin »maka» (sai eller tsuma). Utom hvardera faderns »äkta son» (teki-shi), hans presumtive arfvinge, finna vi därför endast andra »äkta yngre bröder» (teki-tei; nämligen till den äkta sonen) och »äkta döttrar» (teki-yo), medan barn af bihustrur (sho) skulle uppförts under rubriken »andra barn» (sho-shi). Husets döttrar hafva inga barn af män eller älskare ur andra familjer, och klienter (ke-nin, »husfolk») och slafvar (nu-hi) saknas i hushållet. Hvarje särskild individ (ko, »mun») karakteriseras från statsfinansiell och statistisk synpunkt på ett visst föreskrifvet sätt. Enligt Taiho-lagarnes bestämmelser, som måhända i sin nuvarande affattning härröra från en något senare tid, betecknas de alltefter sin ålder som »gula» (här »gröna») intill fyllda t 3 år, »små» till 16 år, »mellanstora» (här »icke fullvuxna») till 20 år, »fullvuxna» till 60 år, »gamla» till 65 år och därefter som »gubbar»; de »gamla» och vissa slag af sjuka betecknas äfven som »mindervärdiga vuxna» (ji-cho; betydelsen af uttrycket »mindervärdig kvinna» i det föreliggande exemplet ar oklar). Hvar tredje man mellan 21 och 65 år — med undantag af personer med viss rang, ofria etc. — var förpliktad till militäröfningar och krigstjenst och betecknades som »soldat» (hei-shi), ett fall på hvilket det föreliggande dokumentet emellertid icke erbjuder något exempel. Med hänsyn till skyldigheten att göra dagsverken (yaku eller cki) eller att inleverera råvaror och handtverksprodukter (cho) till regeringen gällde endast sådana hushåll som »beskattningsbara hushåll» (kwa-ko), där det fanns »beskattningsbara munnar» (kwa-ko), d. v. s. andra fria män än »soldater» med en rang understigande den 10:de hofrangen och i en ålder af 17—65 år. Vid afvägandet af de bördor, som skulle läggas på hvarje hushåll ansågos två »mindervärdiga» och fyra »icke fullvuxna (eller »mellanstora») man motsvara en »verkligt fullvuxen» (sei-cho) mellan 21 och 60 år. Alla andra personer, såsom män af högre rang, soldater eller kvinnor, slafvar etc., gällde som »icke beskattningsbara» (fu-kwa). Vid fördelningen af risfälten (han-den), som hvarje gång skulle företagas af de provinsiella myndigheterna i samband med civilståndsregistrens upprättande, tog man blott hänsyn till »munnar» om 6 år och därutöfver. Enligt regeln skulle på hvarje fri manlig individ komma 2 tan (= omkr. 1,620 kvm.) och på hvarje fri kvinnlig individ 1 1/3 tan i egenskap af »munlottsfält» (kubiui-den). För ofria beräknades mindre. Emellertid kunde denna regel underkastas smärre modifikationer. I det här föreliggande fallet belöper sig hushållets hela andel sålunda icke, såsom det enligt regeln borde vara, till 22 2/3 tan utan blott till 2 cho, 2 tan och 60 ho (= 22 1/5 tan). I andra fall finner man däremot ej sällan, att gränsen blifvit öfverskriden. För alla »munlottsfalt» skulle .det för öfrigt betalas en grundskatt (chi-so) eller jordränta (den-so) till regeringen. Någon frihet från afgifter för kvinnliga lotter eller dylikt förekom icke. — Det på tolf ställen å dokumentet förekommande stämpelaftryeket — på originalet i röd färg — tjenar liksom till bekräftelse och äfven till att skydda den därunder befintliga skriften mot eventuella förfalskningsförsök.