Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSLYRIK 185 5—18(53
»Säg ditt namn o främling.» Han kan ej svara.
»Hvila! Njut en svalkande dryck \ Han vandrar
ii/st förbi med stirrande blick mot trolöst
vinkande fjärran.*
Ve, skall himlen evigt af moln beslöjas,
får till slut ej mattade vandrarn fälla
törnig staf och luta mot kallnad barm sitt
dignande hufvud?»
Tvifvelsutan åsyftar detta poem »den evige
vandraren» Ahasverus, om hvilken Rydberg i
Prometheus och Ahasverus yttrar, omsatta på prosa,
nästan samma ord som i Svårmodets son. Men
egendomligt nog skilde Rydberg ut två strofer
och lät de andra gälla som själfständiga dikter.
I Vemodet — ett icke i hans samlingar
upptaget poem — anslår skalden trots diktens namn
till en början en lekfullt, skämtsam, ja, på sina
ställen nästan hvardaglig ton, som eljes är hans
diktning alldeles främmande.
»Det skymning är, och i sin lilla kammar
han sitter nöjd och ser hur brasan flammar;
i kväll törs säkert ingen honom söka,
ty ute stormens alla gastar spöka.
1 furuskogen susar det och hviner,
och ingen stjärna genom molnen skiner,
i jättelurar alla vindar tuta,
och regnet trummar på hans fönsterruta.
Men hvad? Hör han ej steg uti sin trappa?
Så kan ej vindens hand på dörren klappa.
* Denna strof snarlik Drömmaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
