Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-i 16
VIKTOR RYDBERG
Stig in, du vilsne vandringsman! Hans hydda
är gästers vän och vill dig gärna skydda.
Och dörren öppnas, in i kammarn träder
hans egen mö i månskenshvita kläder.
Ar hon ej varm, är hon ej öm och trogen,
som kom i trots af storm och natt i skogen?
Med sippor har hon smyckat dunkla håren,
i sänkta ögonfransen skimrar tåren,
och höjs den, ser han ögat längtan blicka —
ban sträcker famnen mot sin bleka flicka.
Hon fordrar icke böner för att stanna,
hon trår till honom, lutar tankfull panna
så gärna, gärna till hans bröst och skickar
djupt i hans själ så underliga blickar.
Hvem är hon väl? Om hela världen tyckte:
en obetänksam mö och hennes rykte
en diamant af ej det bästa vatten,
när hon en karl besöker midt i natten;
trots hennes sänkta blick och krans af sippor
kanske den vildaste af nippertippor,
och hennes månskensdräkt den underbara
tör nog en välstärkt underkjortel vara —
om hela världen sade det och mera,
det skulle ej vår gode man genera:
han låtsar ej begripa, att han hånas,
och svarar tryggt, så tryggt, att man förvånas:»
Efter denna något vårdslösa inledning, som
tyder på ett äldre poem af lättare erotik, »förvånas»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
