Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSLYRIK 1 8 5 6 — 1 8 (’>.’?
man onekligen af det högstämda slutet, i hvilket
Rydberg biktar en panteistisk åskådning at’
vemodet såsom den luttrande eld, hvilken skall
viga hans själ till förening med världsalltet:
»Hvem flickan är? Af ändlighetens smärta
en dallring blott uti mitt eget hjärta,
en himmelsk åtrå, en serafisk låga,
en kyss, som tärer mig i ljuflig plåga,
en famn, uti hvars glöd jag smälter samman,
som altaroffret uti altarflamman,
men genom henne skall mitt väsen renas,
tills det med alltet åter kan förenas,
tills det förbrunnet får i rymden stiga
att sig med efterlängtad himmel viga
och rosenfärgadt med dess eter blandas
som skyn på hvilken morgonrodnan andas.»
Af dikten föreligger i handskrift en tidigare
variant, som i vissa fall synes öfverlägsen. Efter
att ha skildrat det kvinnliga väsendets inträde,
sjunger skalden:
»När så hon hvilar vid mitt bröst därinne,
uppvaknar sakta hvarje barndomsminne,
som slumrat nyss i nattomhöljda trakter,
och dager sprids i det förflutnas schakter;
en dager lik den matta purpurstrimma,
som plär om kvälln i fjärran väster glimma,
ett ljus, hvari vid sidan af hvarandra
som änglar mina barndomsminnen vandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
