Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSLYRIK I 8 5.1—18 63
477
Det är för sent: ur mina drömmars lunder,
ur svärmeriets månbelysta nejder
har tiden jagat mig till lifvets fejder
att kämpa, segra eller duka under.
Men när på fältet nattens stjärnor gjuta
sitt bleka sken och bjuda vapnen hvila,
jag ingen, ingen ser emot mig ila,
att i sin famn den trötte kämpen sluta.
Vid ödslig härd, i höstens kulna timmar
han ensam grubblar öfver lifvets saga
med dig och ungdomsdrömmen i sitt minne,
och medan natten går och brasan glimmar
han hör i furuskogen vinden klaga
och hör dess eko i sitt eget sinne.»*
Slutligen må i sammanhang med dessa
originaldikter nämnas ett par öfversättningar som torde
härröra från samma tid. Den ena är Paradisets
nycklar, Bérangers uppsluppna toleransdikt om hur
en fiflig flickunge råkat få Sankt Peters nyckel och
släpper in i himmelriket kreti och pleti, ej blott
helgon, utan alla slags syndare, turk, jude, påfve,
jesuit — ja till slut själfve Hin onde. Petrus jämrar
sig, men
»Gud, se’n ban nåd åt Lucifer skänkt,
kungör, att helvetet är stängdt.
(Historien riktigt besynnerlig är.)
Att steka finnes ju ingen kvar,
se’n mildheten omvändt en och hvar —
* Jämför slutradernas likhet med de i poemet: Lyss till
granen vid din moders hydda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
