Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELISKA AFRODITE
259
lösa vetenskapliga gåtor och som besatt två viktiga
förutsättningar härför: skarpsinne och fantasi. Den
stolta stöden i Louvrens bottenvåning, som med
sina afhuggna armar nästan synes ännu mer skön
än om hon vore frisk och färdig, är ju nämligen
en konstforskningens sfinx, som med sin gåta gäckat
mången forskares lärdom och fyndighet. Denna
sfinx hade bland konstdomare till yrket ännu icke
funnit sin Odysseus. Då borde ju en lekman kunna
få tälja, huru han förfor, »för att kunna skåda
bilden som ett helt».
Och så tillkom den lilla uppsatsen om Venus
från Melos, hvilken öfverraskade läsarne såväl
genom framställningssättets behag som genom det
originella greppet på ämnet. I nästan novellistisk
ton berättar Rydberg om fyndet, ger en liffull,
romantiserad skildring af den franske
konsularagenten Brests ängslan, att någon skulle komma
honom i förköpet, då det gällde att förvärfva den
härliga Venusbilden, och af de minor och
kontra-minor, som lades för att ej stöden skulle råka i
furst Nikolaki Morusi’s, ögrekernes härskares, hand.
Därefter skildras i lika lätt, följetongstreflig och
dock i språkligt afseende marmorren stil stödens
inträde på Louvrens museum, huru de franske
museikännarne döpte henne och gåfvo henne
Praxiteles till fader och hurusom vidare inskriften
på fotstället eskamoterades bort för att ej äfventyra
Praxiteles’ äganderätt.
Och efter denna inledning kommer Rydberg
till det, som för honom utgör sakens kärna: svaret
på frågan i hvilken handling man har att tänka
sig den armlösa gudinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
