Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAUST-TYDNINGEN
307
ningen af de yngre änglarnes kör,
botgörarska-rornas böner och den mystiska kören, som sjunges
under det Fausts själ bäres inför himladrottningens
tron, med det äkta Goethe-Rydbergska:
Hvad är det sinnliga?
Bildspråk och hägring;
Men det ohinnliga:
Sanning och fägring.
Intressantast är dock den öfverblick öfver hela
diktens utvecklingsgång som Rydberg fogar såsom
slutreflexioner.
I den Faustbild, hvars konturer ban här
tecknar, återfinna vi dragen af en kättare som
innerst inne bär på fromma tankar, och när
Rydberg på hösten 1875 sänder Borchsenius denna
redogörelse för andra delen, skrifver han:
»Om du vill läsa slutreflexionerna, återfinner du
några drag af min egen världsåskådning, som jag,
måhända alltför subjektivt, tror mig ha återfunnit hos Faust
och som gjort den boken kär för mig.»
Hvad hade han då återfunnit af sin egen
världsåskådning i den stora Faustdikten?
»Den token Faust» är ett slående vittnesbörd om
förnuftets olycksdigra verkningar: intet när och intet
fjärran kan hugna hans upprörda hjärta. — — — —
Frågan som föreligger mellan himmel och helvete
är den, om en Herrans tjänare, en till det ideala dragen
människoande, öfverlåten åt sin egen dunkla
trängtan, förmår i samfärdseln med det onda undvika att
förspilla möjligheten till frälsning. Herren säger ja,
Mefistofeles nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
