Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
VIKTOR RYDL5EHC.
ack, men samma oro smyger
genom alla stjärneriken,
himlens sfärer äro fångsel
och oändligheten trång —
hvarefter början af följande strof lyder:
Samma oro djupt i barmen,
hvart vi styra, hvar vi stanna,
samma gulsotsfärg på tingen,
hvart vi vända tankens flykt!
Man finner i dessa strofer ett ytterligare
fördjupande af orostämningen, ett betonande af
själskvalen, ett framhäfvande af själens oändliga trängtan,
hvilken, hvart den än ställer sin flykt, blott finner
oro, kval och »gulsotsfärg».
Korsarens vilda världsleda har tagit den
filosofiska pessimismens karakter.
En annan dikt, som äger gamla anor, är /
klostercellen. Den hade dock icke förut varit
offentliggjord, utan hvilat i Rydbergs skrifbordslåda väl
halftannat årtionde. (Jmfr I: 474.) Ursprungligen
hade anslaget varit ett annat, och dikten hade
börjat med en kort strof, som gaf en allmän antydan
af stämningen utanför klostergluggen:
Från en glugg i klostercellen
skimrar lampan matt.
Öfver nejden rufvar kvällen
och utöfver vida världen
medeltidens stjärnenatt.
Denna idé går igen i den omarbetade diktens
båda slutrader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
