Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 VIKTOR RYDL5EHC.
Drick, du gamle! ljuft är vinet, och det fröjdar dig i själen,
och gör färdig, förr’n du somnar, den där nya kapitälen!
Öfver tusenårig afgrund så en bro du stilla slår
mellan tusen år bakom dig och framför dig tusen år —
Bron för tanken, som skall grusa fängseltorn och krossa
bojor.
Men i mörker höljas ännu herrars slott och trälars kojor,
genom klostergluggen skimrar gamle munkens lampa matt,
och utöfver världen skrider medeltidens stjärnenatt.
Skogsrået är ett romantiskt skaldestycke om
skogshuldrans trolska makt öfver ynglingen, hvilken
vågar sig in i den kolsvarta skogen och lockas allt
djupare in i den villande mon. Man skulle tycka,
att denna dikt ej direkt kunde äga någon subjektiv
prägel. Och dock — man läser en personlig klagan
i slutstrofen. Det skogsrå, som hållit sångaren
fången och dragit hans håg »från harf och plog»:
forskningens, tänkandets, stridernas skogsrå, har
lämnat hans framtid öde och låtit honom »vesäll
åldras i öde bo»:
och väntar han något af åren,
så väntar han döden och båren;
han lyss med oläkeligt ve till suset i furumo. *
Med andra ord, det tonar i denna dikt om
Björn och skogsrået något af samma vemods-
* I en handskrift hafva dessa rader följande version:
Han åldras ensam i ödsligt bo,
kring äriln stå sätena tomma;
och hoppas han något, den dåren,
så är det på döden och båren:
han lyss med oläkeligt ve till suset i furumo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
