Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTNING 1875—7 8
skänker människan tid alt tänka och att svärma; till den
prometeiska skaran af Zeusförnekare höra ock barnet
som smeker faderns kind, den kärleksoffrande unge
mannen som ställer sin barm mot öfvermakten, gubben
som drömmer om en kommande rnystér, ja, döden själf.
Gentemot dessa svärmerier svarar Ahasverus med
kall klokhet. Han har icke sett det Prometeus talar om.
Väl förs en strid, men ej mot maktens gud —
han dyrkas öfverallt, hvar än jag vandre —
nej, fejden gäller: värna egen hud,
kan du ej taga huden af de andre.
Det är de byten, du, hvarom man strider.
Öfverallt ser han kampen för tillvaron, löst
med den starkares rätt, vare sig i öppen kamp
eller listigt förräderi; de svage slaktas eller varda
slafvar. Så utrotas folkstammar af
människojägare; så trampas inom staten med lag som vapen
och med lag som värn den ena klassen af den
andra. Tiderna skifta. Senatorn störtade slafven
i piscinan för att göda karparne, borgherren
famnade trälens brud, och ännu härskar slafveriet.
Och äfven de kabirer — maskinerna — den
träla-ätt, som Prometeus’ skara manat fram, ha ej gjort
lifvet lättare, tij människorna äro desse trälars
trälar. Och nu följer en social skildring, som
förebådar Grottesången:
På landets bvgd, där lärkor ännu sjunga,
förstummas mänskosång och strängaspel;
de gula skördar, som på fälten gunga,
i dem har skördemannen ringa del;
hans usla hydda blir för trång till slut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
