- Project Runeberg -  Viktor Rydberg. En Lefnadsteckning / Senare delen /
489

(1900) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MYTOLOGISKA FORSKNINGAR 0CII SKRIFTSTÄLLERI 489

världsförsämringen, det första kriget, gudarådslagen,
ehuru Odin om allt detta borde vara minst lika väl
underrättad som spåkäringen själf, eftersom han om allt
detta kan säga: quorum pars maxima fui — detta är
i sanning en utmaningshandske kastad i synen på logiken,
psykologien och skaldefantasien, ty denna senare ser
klart och mecl sammanhang den situation hon
framkallat för det inre ögat.

I kostym med antagandet, att Völuspås sierska är en
i gårdarne kringstrykande sejdkona, har man också
framställt henne som ett guda- och människofientligt väsen.
Af jättesläkt är hon visserligen, fast icke ens detta
uttryckligen säges, ty själf förtäljer hon blott, att jättarne
fostrat henne. Men äfven i åsagudarnes ådror rinner
jätteblod, och den enklaste kritiska varsamhetsregel vore
väl i denna fråga den att låta dikten själf afgöra hennes
etiska ställning.»

Rydberg påpekar, hurusom dikten omtalar
människorna som heliga släkten, ledande sina stamträn från
en af de ädlaste åsarne, och gudarne såsom »ginnheilug
god», Odin som det höga majestätet (»vggjungr asa»),
Loke som den afskyvärde. Och dikten vore i sin helhet
allt igenom ingifven af den renaste sedliga hänförelse.

Efter två års studier af Völuspå hade Rydberg
kommit till det resultat, att man borde tro på Valans
egna ord, då hon redan i första versen säger hvilka
åhörare hon har — människorna, icke Odin — och
hvad hon vill sjunga: Odins verk och folkens fornsägner.
Själf kallar hon sig i dikten jag, ej hon; där det talas
om »hon», gäller det en annan, ty man har ej rätt att
påbörda Völuspåskalden en sådan slapphet, att han utan
ringaste psykologisk motivering skulle låtit Valan
försjunka i förgätenhet af sin egen identitet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:12:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrydberg/2/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free