Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G2l*.
VIKTOR RYDBERG
om kråkan som fryser och katten som blåser i
silfverhorn. Drömmen var så liflig, att då Rydberg
kom in till sitt skrifbord, skref han dikten
Barndomspoesien och iick genast lust att dikta flere.
»Jag känner, att jag skulle kunna skrifva poesi nu,
om jag vore ledig», utbrast han. Till ej mindre
än tolf nya dikter hade han idéer och utkast.
I Barndomspoesien sjunger han ut sin saknad
efter fantasiens underland.
Han skattade högt fantasilifvets betydelse för
människan, hvilken han bl. a. i sina föreläsningar
1876 eftertryckligt hade framhållit; liksom han i
en föreläsning 1889, med hänvisning till hellenernes
uppfostran, betonat inbillningskraftens betydelse
för ungdomens utveckling. *
Ur samma åskådning är dikten
Barndomspoesien sprungen, en af Rydbergs på en gång
äkt-naiva och tillika djuptänkta dikter. Här skildras
barndoinslifvets syner, visor och hägringar, och
vemodsfullt drömmer han sig dit tillbaka.
Ack, ur träl bestyr
fantasien flyr
gärna bort till sina gryningsäfventyr,
lyckas då ibland
lossa sina band,
återse sin barndoms underland.
* Tre faror ansåg Rydberg alstras af en uppfostran,
som lämnade åsido fantasien: den fantasilöse blefve lätt
själf-visk och hård; den vetenskapliga forskningen komme lätt att
sakna fruktbärande initiativ, den fantasilösa lärdomen kunde
stå, men icke gå, kunde icke taga ett enda steg på en ny
mark; och slutligen: rikedomen blefve då lätt använd, ej för
konstens uppmuntran, utan för en materiel lyx.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
